Sundsvalls tidning – 28 augusti 1875, sida 2

lös, skall frångå densamma och därigenom blifwa i tillfälle att utöfwa det inflytande på walets ut: gång, fom tillkommer samhället säsom del af mwals kretsen. Äfwen med riff att fåra den mwärde fandidatskänslor, hwarom nu fråga är, funna wi icke unders trycka mår förwåning däröfwer, att han nu för andra gången upträdt fom kandidat inom mal: kretsen. Såsom medlem af riksdagens Första fam: mare är han ju i tillfälle att därstädes werka för den stora fråga, fom är hans närmaste upgift, och tad mare jammanbindningsbanan mellan fam: rarne finnas inga hinder för utöfwandet af ett widsträckt personligt inflytande i den andra. Hwad fan wäl då förmå honom att utfätta fig för den dekonfityr, som för en person i hans ftällning lig: ger i en misslyckad kandidatur? Hwarför icke förut göra fig underrättad om stämningen härstädes? I Östersund kan ju i lyckligaste fall ej mer än 100 röster komma honom til del. Således, om äfwen Sundswalls 450 a 500 walmän splittra fig om fyra kandidater, måste en af dem blifwa honom öfwerlägsen i röstetal. Wi känna ike det släl, som förmått honom, men wi måste anse hans fandidar tur wara såwäl från hans fom från Östersunds walmäns sida — ett politiskt misstag.