Sundsvalls tidning – 12 augusti 1875, sida 3

Så ffa dä ög bli, ja fisken, å släpp mäj nu tebakärs i källa. Ja dä gjole ho, å må desamma börja wattäbyttera te å lanka öppför baden. SHåh kära hjertannes! Käringa blef få fäjen å glad få Ho slog sej på knäna. Men kraks! kraks! ja dö å få gelk båga bena utåf påna, få ho blef sittanes på källäbroa. Nu wart dä anna utåf. Ho te å lipa å gränga, å ögera te å rinna, å nåså ög, för ho rinner ho mä, når en grängar riktit ätter orning. Så måtte ho te å snyta säl i förkläg. Men nu wart dä gamla snuskammartake hennes få långt, få långt så dä wa ännu förfaschelitt. Dä hadde ho för fina önskningär. Ja där fått ho nu, å dännasse fitter ho fälle än på källabroa. Men ä du nödiger um te weta, hwa dä ä te få läng näsa, få gått dit å fräga:na, för dä fan ho tala om för däj. (Nu.) G. Djurklou.