Sundsvalls tidning – 12 augusti 1875, sida 3

Gummå å fisken. Ofter-Nerikes munart. Dä wa en gång käring, söm bodde i en röt: köfwe böl på Falla. Kärn hennes wa dödr för långe senna å barna tjänte ut åt socknår, få nokk wa dä fälle trökutt å trälitt för-a där ho så hem samten i stugå. Å inte hadde ho dä får wärscht aflitt häller. Men når en ä ödnadr te lefwa få blir en inte bräfeger, å så får en ta wäla tökka ho ä å wara nöjder ändå; å dä wad fäll inga anna rå för käringa häller. Men att ho hadde en tökken öppförsbakke når ho fånfa hem mattär byttera frå fällå, å att öxå hennas mar få trubbud i egga, få dä wa mä nö ho orka hugga fönner sträptappen ho fekk, å att wårfwen ho mäfd inte på wilkör wille ty föra, dä wa ho letter åt, å dä gnall ho för alt i hwarare. Så bar dä få te en dag när ho drog öpp byttå ur källå att dä låg en gäddeflänga i-a, å dä wa ho fälle inte messlynter för. Tökka haute wari gängsna i mi gryta, fa ho å nu fekk ho rikti far lasmat tykkte ho. Men dä wa ingen dummer fisl bo fekk den gången. Han hadde fölkamål i munn han. Släpp mäjö, fa fisken. Käringa ble stinnöjd må tro. En tökken fiff ha ho allri i wäla fitt förr. M du för mer än anra fiskar du, få ho åå för godr te äta öpp? Klokr ä den, fom inte äter öpp alt han får tag i!, få filten å släpp mäj du, få ffa du inte bli olönt för befmwärå. En fist i byttå tykker ja mer um än alla döm, söm dyka löskna ikring i fjögår fa käringa. A la a fan ta mä hanna, då fan en ög få te tanna a ho. FJa fe dä! fa fisken, men um du gör söm ja säjer, få ffa du få tre önsteting å mäj i ställ. Önffa i den enå näfwen å spotta i den are, så warschar du snart hwar du får meft, fa lä ringa. Löfwen ä nokt bra ban, men hållen å liffre, å ja tror däj inte mer än jämt fören ja har däj i grytå fa ho. Räfta lagum du, sa sisken,å wånna mina ol. Ouska dåj tre önskningar, så får då fällan si bur dä går, fa han. Ja nokk wiste käringa hwa ho wille önska, å dä kunne fälle ög wara måttan fäl å fresta hur pass olhållen han wa den där fisken tykkte ho. Så tänkte ho på källabakken. Ja önskar att wattä byt tera ska själfwa gå ät källäå å hemåt igen fa ho. Så ffa dä bli, sa fisken. Så tänkte ho på örå, hur flög ho wa. Ja önskar att Hwa ja slör på ska gå åf få ho. Så ffa dä dg sa fisken. Så fom ho i hög att wäfwen ho hadde öppe inte wille ty för-a. Ja önskar att Hwa ja drar i ska bli långt fa ho.