Sundsvalls tidning – 7 augusti 1875, sida 3

7. VS 2 — hosföljande rader: Enär jag erfarit det tidningen HernöfandsPoften af en person fom tallar fig män af rätt: wija, blifwit på det högsta klandrad, för det att tidningen omförmålt ett af mig, mot kaptenerna Ulander och Nätterqwist, bygmäftaren Strandberg, stadskassören Noren och handl. Wiborg anhängiggjordt mål för falsk angifwelse, anhäller jag till frågans fullständigare belysning få anföra några exempel huru ofwannämnda herrar sökt att trafassera mig samt i följande rader wisa deras beteende i denna mycket omordade sak, fom redan tilldragit NK en mera än manlig upmärksamhet. Nu till aken. ÄÅren 1865—66—67— och 1868 förde jag be fälet å steppet Abraham Lincoln i hwilket jag själf egde sdelen od) detta befäl lemnade jag i Antwerpen i desember 1868 i och för egna angelägenheters ordnande i hemmet. Wid hemkomsten efter så många ärs bortowaro blef jag af mina medredare emottagen på det mest wänliga och före: kommande sätt, och kunde då ingalunda tro ej en gång ana, att ringaste missbelåtenhet hos dem kunde förefinnas vis-a-vis min förwaltning af fartygets angelägenheter, hälst jag själf wiste med mig, att allt gätt lyckligt och wäl, steppets refor warit medelmåttiga om de ide kunnat kallas snabba och — märk detta — korrespondensen från hufiwudredare under denna tid andats idel mwänlighet. Döm då min öfwerraskning oc) förwåning da jag på wåren 1869 helt omäntadt fid mottaga från hr Ulander ftämning att inför Nådhusrätten i Sundswall afgifwa swaromål på 89, fäger åttationio, ett ganska respektabelt antal, anmärkningspunkter, fom skulle mig delgifwas mid rättegångetillfället. Sedan jag mid rättegången fått del af de ans märkningar fom man sökte göra gällande mot mig — bland de fatala 89 beskyllningar fom nu mot mot mig utslungandes fan jag ej neka mig nöjet anföra söljande: inköp af lar i Hernösand af en af med-delegarne — möjligen i afsigt att sedan få lägga lök på densamma för att sedermera få fervera den wederbörligen kryddad, ett warpankare i Helsingör som jag dock af assurancen blifwit ålagd att anskaffa, åtslilliga telegrammer fom jag från flera besökte platsen tillsändt Ulander, hwilka både genom telegran och bref från samma person blifmit åberopade och å hwilka jag ide kunde förete telegramkvitto, waterclosett, Harpoon, biscuit för 6 pence; härtill ytterligare ballast som jag uti Alexandria lyckades af lastemottagaren få erfättning för, hwilket belopp uti räkning med honom ups togs; kostnad för kol som jag uti Cape of Good Hope för tids winnande lyckades få fom Ballast behålla i skeppet till Indien, doc på långt när ide belöpande fig til hwad ballasten hade kostat uti Cap om den stulle hafwa där intagits, och äfwen stulle hafwa kostat wid densammas utlossning i Indien, hwilken kostnad då owilkorligen drabbat fartyget; kölhalning af fartyget, som werkställdes i Trapani; men läsarens tålamod må härmed ej längre pröfwas, och det anförda torde wara nog för att wisa andan och halten i de mot mig få honnett och ärligt utslungade bestyllningarne — ingaf jag dårå med första swaromål till wederbörande myndighet. Anmärkas bör härwid att jag från hwarje plats som jag under tiden besökt till U—r afgifwit redowisning för skeppets både inkomster och utgifter, hwilten redowisning hr Ulander i fina bref till mig låtit mig förstå warit bonom särdeles tillfreds: stallande. Så lät det då. ECfter första rättegångstillfället sammankallade jag mina medredare då jag först till dem hembjöd min sdel i fartyget Abraham Lincoln til inlösen, eller att sälja den til annan befälhafware fom slulle i mitt ftälle öfwertaga befälet, t y i ag hade lemnat skeppet på ett år; men ide nå: got af desse förslag antogs. I ftället framställde borgmästare Fröberg, såsom ombud för fin fader som egde en obetydlig del i sagde fartyg, det för slag till förklarning det jag flute rabattera mitt arvode såsom fartygets befälhafware (ungefär 3000 kronor eller en del däraf) och wille jag härpå ej ingå ffulle nog rederiet finna utmägar att fomma mig att ångra afslaget. Denna hotelse förestafwad af såsom det syntes, mindre ädla motiver, kunde naturligtwis icke i nå got hänseende af mig ens tagas i betraktande, helst då jag wiste mig efter bäfta förmåga ha sökt upfylla min plikt och sökt iakttaga sleppets sanna bästa. Nu syntes den tidpunkt wara inne, då stormen med ens mot mig ffulle bryta lös, då jag med ett enda flag skulle tillintetgöras. Mitt rederi stämde mig för oredligi förfarande mot detsamma, strafflagens strängaste straff stulle om möjligt more, på mig tillämpas, 2 — (twänne) års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende stulle blifwa belöningen för mina mödor och arbeten för rederiets bästa. Hwad säges om ett flit beteende? Men hwad allt hade jag då gjordt mig fater til? Hwilka woro dessa fasansfulla förbrytelser fom tunde haiwa till följd att jag därför slulle förlora en swensk