Sundsvalls tidning – 31 juli 1875, sida 3

ingångna föreningen mellan de Norrländska rika dagsmännen maätte stadigt widhållas. Brukspatron Gawelius instämde i hwad den fö regående talaren anfört. Rifsdagens förhandäns gar bade wisat, att ala Norrlands representanter i Andra kammaren, utom 5 (Jämtar och Medel padingar) förenat fig om linien C, och saknade man skäl att betwifla det desse därwid ledts af intresse för fäderneslandets och Norrlands wäl. Linien B, hwilken en gång warit oss alla få fär, wore för wisso död, och det wore orimligt att widare tala om densamma. Tal. instämde i hr Malmbergs yrkande. Hr Per Erik Ersson i Jansjö framhöll wigten af att stambanan lades så långt upp fran kusten som möjligt, få att fjällsocknarne wid inträffande swagår kunde erhålla siyndsam tillförsel af fpans mål; samt häntydde på möjligheten af att ftambanan, i stället för att gå öfwer Sollefteå kunde dragas öfwer Resele och Arvidsjaur. Hr Schömneyr förklarade att, om hr Malmberg genom yttre impulser drifwits att öfwergifwa li nien B, så hade tal. däremot, fri från dylika im puljer, ej funnit något ffäl att frångå denna förfta kärlet Tal. wore öfwertygad att B-männen, om de blifwit fin fana trogna, skulle hafwa fört den till slutlig seger, enär såwäl IWefterfom Norrbottningar hade stort intresse i att banan blef lagd just i den riktningen. J fådant fall hade man säkerligen ej fått ie regeringen föreslå antagandet af linien A, — en linie genom fullkomliga obyg der. J def ställe hade Bevännens foryfger med järnwägskomits od) landsting i spetsen, utan alt skäl öfwergifwit linien B och af fruktan för att A-linien stulle segra omfattat den föga mera till fredsställande linien C. F. riksdagsmannen Engman ansäg fig, såsom ledamot af länets järnmwägsftomitt, upfordrad att tillbakawisa den föregående talarens beskyllningar. Öwarje klok man måste låta fig nöja med att ef tersträswa hwad fom är möjligt, od) om en ens vild representant nu upträdde och talade för lis nien B, så båtade sådant naturligtwis till intet. DÅ länets järmvägskomite underråttades, att li: nien B saknade alla sy patier hos regeringen, hwars jämte landstinget öfwergifwit densamma och fas bfhde inftämt i def uttalande, hwad annat kunde wål komiten då förnuftigtwis göra än att låta denna linea falla? Bland fördelar, fom linien C beredde, borde man också ej glömma den besparing af 6 a 7 millioner, fom upkomme genom twärs och stambanans förening till Håfjö. Det bäfta beslut mötet kunde fatta wore efter tal:s mening att bifalla hr Malmbergs hemställan. — Riksdagsz mannen Fahlen, äfwen medlem af järmvägskomiten, instamde i den föreg. tal:s yttrande samt frame höll ytterligare de fördelar, hwilka linien C egde framför linien B, i det förbindelsen med Norge wore of: fullt lita wigtig fom förbindelsen med södra Swerige. — Hr Matthiesen anfäg de föres gående talarne ej hafwa behörigen framhållit, hwad som utan twifwel warit kardinalftälet för öfmergifwande af linien B, nämligen att den linien war en det enslilda ortsintressets linie, en bana för of men ej för Norrland, od att man omsider foms mit till insigt därom. — Hr Fahlen bekraftade att detta för honom warit ett bestämmande motiv, hwilket han oc trodde fig genom sitt förra anför rande hafwa framhållit. Ör Schönmeyr yrkade att mötet, för den häns delse deltagarne ej ansåge frågan om banfträdnins gen tillräckligt utbredd för att omedelbart funna uttala fig för linien B, måtte uttala en önskan om tillsattande af en fomite, bestående af repres sentanter för de färffilda norrländska länen, med updrag att afgifwa utlåtande rörande lämpligaste stracningen af den norrländska stambanan. — Hr Malmberg afstyrkte en sådan resolution, enär tiden för sådana utredningar woro förbi, samt uprepade jur hemställan, att mötet bestämdt måtte förklara sig för en stambana Hybo —Stödefjön—Leringe— Häsjö samt för Häsjö sasom twärbanans antnyts ningspunkt till denna stambana. På sramstälda propositioner ogillade mötet båda br Schönmeyrs resolutioner och antog den af hrr Matthiesen, Malmberg m. fl. framstälda, uttalande fig saledes till förmon för linien C. — Handlanz den M. Boden anmärkte, att allmogen i orten wore alt för okunnig i den fråga, hwarom nu diss kuterats, för att den afgifna resolutionen kunde anses ega någon werklig betydelse. — Hr Sthönmeyr reserverade fig mot det fattade beslutet under åberopande af hwad hr Boden yttrat. 22 2 .( AMA EID AS