Sundsvalls tidning – 22 juli 1875, sida 2

Hundshufl d. 22 Juli. Rörande den wigtigaste af alla frågor, den religiöra, yttrar G. H. o. S. I. följande, hwari hwarje upriktig wän af sanningen ej kan annat än af alt hjarta instamma: Många tecken tyda därpå, att ett ämne åter skall komma på dagordningen, fom fedan någon tid tills baka synes wara nästan undertryckt. Det är den religiösa frågan, fom i fig gömmer få många fär: slilta punkter, af hwilka hwar och en är en huf: wudfråga. Det är åter bekännelsens — tvofat: sernas — förhållande till tron, fom bliswit föres mål för meningsutbyte. OM häri yppar fig en wigtig olikhet mellan nu och förr. Då i den forna s. k. rationalismensa dagar tron bortfaltades med trossatsen (dogmen), framträda nu män, som just för trons skull payrka tvusfatfens renande från förstallningssätt, hwilka de senaste århundra: denas forskning adagalagt wara faljta. Det förs swar för deras bibehallande i i alla fall, fom lig: ger i den ofta hörda ömheten för de mindre up: lyfte, godkännes ide längre, då däri ligger — det fan ej nekas — ett förswar för ett swek, om också i from afsigt gjordt, oc) då förjarandet lätteligen leder till strymteri. Läraren tror icke själf på de lärdomar, han för: kunnar såsom ewiga sanningar, men han maste fortfarande förkunna dem, emedan han eljeft skulle rubba deras frid, fom ännu hylla dessa åsigter — huru handlar han själfwa werket i i detta fall? Han talar mot fin öfwertygelse, mot sitt bättre mer tande; han är — ma det stranga ordet uttalas — en lögnare. Han är det kanstle med förtwiflan i sin själ. En sådan ställning är ohållbar. Ty den enes samwete år lika heligt som de andres, och det kan wäl ej wara okunnighetens och fördomens föres trådesrätt, att deras känslor stola framför andras lonas och wördas. Man fan låta bli ott äta kal för den swages stull, men att tala osanning för hans stull och kvarhälla honom i hans wil farelse — det år icke kristlig kärlek, men det är synd. Och tron, — den werkliga, ärliga tron — är därmed sladad i fina grundwalar. En tro fan hwila — det röja religionens hHäfder tillräckigt — på en falsk upfattning och på salsta lärosatser, men tron fan aldrig hwila på osanning. J den stund altså, fom satsernas orit tighet blifwit af en månnista insedd och erkänd, maste hon söka en ny bekänneljegrund för fin tro, sawida hon ej ikall hemfalla ät de farliga mat: terna; twifwel och otro. Att mår tid söker en ny sådan grund, kan ej wara doldt för nagon, som gifwit akt på tidens tecen. Det är den omfattande och allwarliga forslningens mal, om ocksa omedwetet. Ty hwarje ny sanning, fom updagas, är ingenting annat än en ny trosgrund. Det häller för kyrkans män att akta härpå. Förgäfwes sitola de sasom otro stämpla det ärliga sanningssökandet, när def wåg leder in på nya ftigar; fättarenamnet stall därmed blott blifwa he deronamn. Nen det illa brukade ordet skall, om man ej tar sig wäl till wara, med stor tyngd falla på dem, som tro — d. w. s. halla för sannt — ett, men lära ett annat. Ty däri ligger otron. Och det är detta, som förfarar mången fom ide står på den wedertagna och af staten pabudna trossatsens grund. Det är för den stull mången i wåra dagar med lågande ifwer yrkar, att både de katolsla och protestantiska troslärorna stola renas från sina tillsatser, på det tron ma räddas undan den fara hwari hon nu råkat. — Järnvägsmateriel. Ångaren Mälaren, från Stockholm, ligger för närwarande i wår hamn od) lossar järmwägs:Dygnads-redffap, hämtad i Norrköping — och förut begagnad wid byggan: det af östra stambanan. Redskapen går på bantåg till Torpshammar hwarifrån den kommer att forslas till Näskot, där arbetet å statens bana snart nog lärer taga fin början. Ett segelfartyg ligger för närwarande i mår hamn och lossar järnwägssrtenor för statens rätning. Skenorna äro tillwerkade i England Dräp. Arbetaren Johan Forsberg, om hwil: fen mi förut berättat att han söndagen den 11 dennes blifwit öfwerfallen oc med knif illa fårad af arbetaren Anders Åström, afled i tisdags ai ton tillfölje af fina får. Åström afbidar ranjake ningen, angående brottet, å Hernöjands cellfängelse. Både Forssberg och Åström äro från IBesterbottens län samt den förre 27 och den sednare 24 är. Hrr Ellbergs och Rampeltins konserter härstädes blifwa nåsta söndag och måndag å Schweitzerisalongen i badhusparken. Det wål walde