Sundsvalls tidning – 25 maj 1875, sida 3

Riksdagen. Norra stambanan i Andra kammaren. Efter föredragning af statsutskottets utlåtande an: gående de norrländska stambanornas sträckning bes gärdes först ordet af hr Nils Larsson i Tullus, hwilken till en början anhöll få påpeka den enligt tal. förmenande origtiga upfattningen att nu föres staende järnwägstwist skulle wara uteslutande rå dande bland norrländska befolkningen, då den ju bade ett widfträdtare omfång. Tal. förordade den westliga sträckningen, hwilken äfwen blifwit före slagen af så wål wederbörande myndigheter som k. m:t. Tiden medgåfwe ej en widlyftig kritik af utslottets klena argumentation; endast om Hämmen wille tal. anmärka att den wore affattad antingen på mesopotamiska språket eller på ide pres sentabel fwenffa. Tal. yrkade flutligen bifall til punkterna 1, 2 och 4 uti hr Nordenfelts wid för slaget fogade reservation. Hr P. Staaff, fom beklagade att den östra sträckningen städse warit ute fatt för oblida öden, önssade helst upstof med frå aan i afwaktan på bättre utredning om lämplis gaste sträckningen, men i annat fall bifall till uts skottets förflag. Hr grefwe Sparre wille upmana till yttersta försigtighet wid beslntet i denna fråga, emedan här gällde ett företag, hwaraf Sweriges financiella wara eller ide wara kunde sägas till stor del bero. Men i denna liksom i fråga om wåra öfriga stambanor, hwilka alla af tal anfås gos hafwa blifwit förlagda i origtiga rigtningar, hade undersökningarna warit ofullständiga, en följd däraf att de blifwit anförtrodda åt med de lokala förhållandena mindre förtroliga myndigheter, nämligen järnwägarnas trafif: och byggnadsstyrelse. På grund häraf och med fästadt affeende å den korta tiden för frågans behandling wore det bäst att riksdagen icke nu fattade något beslut, utan afläte en skrifwelse till k. m:t med allhallan om en noggrannare utredning af frågan och ny pros position wid nästa riksdag, då något hwar hunnit nogare tänka öfwer saken och åsigterna möjligen lättare än nu torde funna sammanjemkas. Or Gumelius ansåg, i motsats motl hr grefwe Sparre, frågan just nu böra afgöras, emedan i annat fall de särslilda intressena hinna blifwa mera omfat: tande och kompakta, och frågans lösning därigenom än ytterligare förswåras; yrkade bifall til hr Rund bäcks reservation med ett owäsentligt tillägg. Ör Malmberg kom efter en utförlig granskning af alla frågan rörande förhållanden till ett yrkande af bi fall till utffottets förslag. Hr P. Olsson önskade helst frågans upskof, men anhöll att, i händelse utskottets förslag gillades, ett förbiseende wid detta förslags stilisering måtte rättas, få att orden af en järnbana från Håfö utbytas mot, att en järnbana ffall dragas från Håjjö. Hr Bäckström ytrade fig för bifall till utskottets hemställan. Hr Hans Larsson anfåg frågan, fom wore tillräckligt förberedd, ej böra upskjutas; talade för bifall till br Carl Ffwarssons reservation. Ör Berggren önstade helst bifall till hr Nordenfelts reservation, men hade ej heller något emot ett upskof till nästa riksadag. Or Bergström förordade antagande af k. m:ts första förslag, hwillet wore m:ts förslag i anda och fanning, då däremot det senare förs slaget endast wore ett nödfalls-förflag. Detta före Ita förslag hemställer, att riksdagen måtte medgifwa: datt den år 1873 beslutade twärbana, hwilken af: fer att tillsammans med Sundswals—Torpshammar banan och en Norsk järnwäg mellan Trond hiem och ritsgränsen sammanbinda Bottenhafwet och Westerhafwet, må, hwad angår den hittills stridiga sträckringen, dragas ifrån Torpshammar wester ut till Ange och därifrån i nordwesilig rigtning öfwer Gällösundet och Östersund till Nästott; att den upåtgående stambanan, så widt fråga är om dess hittills obestämda rigtning, må sträckas från Hybo öfwer Wälje til Ånge; samt att där jämte må byggas en järnwäg från Gällösundet i nordostlig rigtning til Håfjö. Tal. wille ej wara med om upifof, enär alla nödiga undersökningar redan förehafts, samt anmärkte, bland annat, att de nu frånwarande riksdagsmedlemmarnas genom fin frånwaro wiinde rinaag introefo får Nonna måns