Sundsvalls tidning – 20 maj 1875, sida 2

Jbtrimtovag JUI CL Iuthorumboe, INCH sogd yrltlitgt regn; onsdagen inträdde åter solklar och warm. Snödrifworna hafwa nu förswunnet från de öpna fälten, och wakarne på elfwen hafwa dag från daa märkbart tilltagit i omfång. Af flyttfoglar anz lände redan för en wecka sedan lärkan och fädesärlan, hwaremot stenskvättan först blef synlig i måndags. Amerikansk rosenpotates. (Ur Tidskriften Norrland och def framtid). Denna potatessort har wisat sig ega mycket högt wärde för norra orterna. För oss är det nämligen af högsta wigt att wi winlägga of om winnandet af sådana ful turvarieteter af wåra odlade wäxter, fom genom fin snäbba utweckling funna fult tillgodogöra fia wår högnordiffa sommars ljusrikedom och hinna sluta fin wäxtlighet få tidigt, att de ej gerna tunna komma att känna men af tidigt inträffande minterkyla. I denna potatesfort synas mi hafwa mun: nit en sådan, som dessutom är rikt gifwande, god och åtminstone hittills härdig emot potatessjuka. År 1872 på wåren tillsändes mig från Landtakademiens försöksfält 4 kannor af denna potatesfort, fom jag nu under 3 fomrar här odlat, och fom hwarje år wisat fig minst 14 dagar tidigare än någon annan här odlad potatesfort, ware fig af ortens stam eler från annat Håll. Den har äfven alla tre åren wifat fig mycket rikt gifwande. Strax wid uptagandet har den befnnnits något lös och mindre god til matpotates, men efter ett par månaders förwaring i god källare blir den mjölig, sprickande och utmärkt god. — ÅÄret 1873, då nästan all potates här på orten befans härdt angripen af potatessjuka, wisade fig på denna ej fpår däraf; den odlades på famma fält fom en annan god potatesvarietet af ortens stam; ftötfel och jordmån woro fullkomligt lika; den senare blef mycket hårdt angripen af potatessjukan, men rosenpotatesen war och förblef däraf oberörd. — Doa mig har den odlats på lätt lerblandad fandmylla. Piteå i februari 1875. L. A. R. Från Jokkmokk strifwes den 5 maj 1875 til Norrb. Kuriren. Det har sedan äldre tider ibland almogen inom Norrbotten warit ett wedertaget bruk att förmer delst anläggande af eld å skogen bereda bete för bostapen. Dessa eldat hafwa med upsåt lemnats utan tillsyn och hafwa oftast ej uphört förr än de upnått något större wattendrag eller annat större impediment, hwilket fatt en gräns för deras wir dare framfart. Med ytterst få undantag, torde det wara sannolikt, att åtminstone hwad lappmars kerna beträffa, dessa på de aldra flesta ställen mwarit hemsökta af stogseld, och spår efter eldens framfart ffönjes nästan allestädes. Stora sträckor af ödelagda och snart sagdt sterila brännland, hwilka förut warit bewäxa med (jättetallar, förekomma där och hwar inom lappmarkerna. Då skogen för ide få lång tid tillbaka ansägs sakna alt wärde, lemnades ej häller något affes ende wid detta fätt att missbruka och förföra ide alenast den wäxande skogen, utan äfwen själfwa stlogsmarken, hwilken naturligen oftast i mer eller mindre grad äfwen tog skada, hwilket tydligen framgår däraf, att en del äldre brännland ännu sakna förmåga af återwäxt. Så småningom har likwäl stogen erhållit wärde och med detsamma bar til någon del warsamhet med elden icke ute blifwit. Ånnu inom detta decenium synes allmogen ute i skogsmarken lättsinnigt nog behandla detta farliga element. De gamla Hos befolkningen inrotade owanorna att owarsamt handtera elden ute i marten synas wara swära nog att få bort, ifyns nerhet fom det är förenadt med stora swårigheter att leda i bewis gerningsmannen till brott af slik act. Under det flottningarne pågå, hör det ej till fälfyntheterna att påträffa af flottningsmanskapet upgjorda och utan tillsyn kvarlemnade eldar uts efter stränderna af wattendragen. Och det är en ren slump, att ej oftare inträffar, att större ffogge eldar upkommit, där sådan wårdslöshet egt rum. Wid tjärubränning är nödwändiat att iakttaga en ytterlig grad af försigtighet och tilljyn, då tjärus dalen är belägen i eller i närheten af ffogen, på det ej olyda genom eldens fpridning må fomma till ftånd. i För ett par år tillbaka upkom genom oförsigtig het och grof wårdslöshet wid tjärubränning en skogseld inom Jokkmokks kronopark, där elden inom fort ödelade 6 a 700 tunland skogsmark, bewåxt med wacker och reslig tallskog. Trakten, som förut war ibland de wackraste tallhedarne inom socken, företer nu en ben rujfigafte och obehagligafte anblid. Gerningsmannen, fom wäl ej direkt och med upsåt wållade denna skogseld, gjorde dock ej något för densammas hämmande, hwadan straffet ej Heller uteblef, då han redan för ett år tillbata af Jokkmokks häradsrätt blef ådömd böta 500 kronor samt att utgifwa till kronan en skadeersättning, fom upgid till något öfwer I 000 kr. Må denna dom lända andra till warning att warsamt umgås med eld ute i marten! Ä Den 9, 10 och 11 sistlidne april rasade en or: kanlik N. W. storm inom Jokkmokks socken. På flera hemman har stormen gjort betydlig skada å HAOAnnsor omilkas tak dolmis öf;ta: AIlHolos före