Sundsvalls tidning – 4 maj 1875, sida 2

det är jag säker på, aldrig förlåta dig, om du till den grad skulle sära heunes finkänsliga sinne. Hon känner dig endast genom mig; du är för henne en abstraktion, en skepnad, dunkelt skådad i en dröm — en dröm, ur hvilken den lättaste stöt skulle kunna väcka henne. Skulle du innesluta ett bref till henne i mitt och yrka på dess framlemnoande, så ekulle jag naturligtvis framlemna det; men jag råder dig att icke göra det. Du säger, att du med tillbjälp af din käpp är i stånd att vandra omkring i din kammare, och att du ämnar kommu till athe Pines9, så snart Dillon avser dig stark vog för att stå ut med resan. Inser du icke, att för hvarje timme du håller dig på afstånd härifrån Marjorie blir allt ouplösligare insnärjd i Mdin förtrollnings bojor och att ditt inflytande öfver henne ökas? Du kommer att fördärtva allt, om du brådstörtar saken. Vänta tills du Mullkomligt tillfriskoat; i hvad fall som balst, så kom icke, förän du på förhand underrättat mig. Jag fruktar för följderna af din plötsliga ant komst — under för handen varande emständigheter. Miss Daw var synbart glad öfver vår återkomst och räckte mig båda händerna på det hjärtligaste sätt. Hon lät sin vaga stanna vid sin port ett ögonblick denna eftermiddag; hon hade varit öfver till Rivermout efter sina fotografier. Olyckligtvis hade fotografen spilt någon syra på plåten, så att hon måste låta porträttera om sig. Jag tycker mig hafva märkt, att det är någonting, som oroar Marjorie. Hon hade ett visst tankfull utseende,