Sundsvalls tidning – 4 maj 1875, sida 2

Torsdags morgon. Mio far har plötsligt fätt i sitt hufvud att tillbringa ett par dagar på Shoalsöarne. Under tiden kommer jag ej att låta höra af mig. Jag ser Marjorie promenera i trädgården med öfversten. Jag skulle gerna vilja tala med henne mellan fyra ögon, men lär sannolikt icke få något tillfälle därtill före vår afresa. Edward Delaney till John Flemming. Den 28 augusti. Du höll ju på att bli barn på nytt, var det icke så? Dina förståndskrafter voro så förslöade att min begåfning såsom brefskrifvare syntes dig verkligen betydande, icke sant? Jag känner mig uplyft till en höjd, där sarkasmen i dia ärade skrifvelse af den l1:te dennes ej längre träffar mig, då jag finner att fem dagars tystnad å min sida är allt, hvad som behöfs, för att försänka din själ i rförtviflans afgrunder. Vi återkommo först i morgse från Appledore, en förtrollad ö — tillgändlig för fyra dollars per dag. Jag fiuner på mitt skrifbord tre bref. Efter allt utseende tycks det ej finnas en skymt till ett tvifvel i din själ rörande det nöje din brefvexling bereder mig. Dessa bref äro icke daterade; men i det, som jag antager vara det sista, förekomma två ställen, som förtjena att af mig uppmäksammas. Du torde förlåta min uppriktighet kära Flemming, men den öfvertygelse påtvingar sig mig, att, i samma mån som ditt ben blir starkare, blir ditt hufvud svagare. Du ber mig om råd angående en viss sak. Jag skall gifva dig ett råd. I min tanke kunde du icke göra något oklokare än skrifva till miss Daw och tacka henne för blomman. Hon skulle,