Sundsvalls tidning – 4 maj 1875, sida 2

Marjorie Daw. Amerikansk berättelse af Thomas Bailey Aldrich. (Forts. frän n:r 50.) 9. Edward Delaney till John Flemming. Den 23 augusti. Jag har just nu återkommit hem från ett det märkvärdigaste möte med Marjorie. Hon har så godt som rent ut tillstått det intresse, hon hyser för dig. Men med hvilken blygsamhet, hvilken värdighet! Hennes ord gäcka mina bemödanden, då jag försöker att nedskrifva dem på papperet; och orden hafva i själfva verket icke så mycket att betyda, som tonen, hvarmed de uttalades; och den kan jag icke återgifva. För öfrigt är det kauske fullkomhgt öfverensstämnande med det besynnerliga i hela affären, att hon för en tredje person skulle tillstå den kärlek hon hyser till en man, som hon aldrig sett! Ned jag har, tack vare dig, förlorat förmågan att blifva öfverraskad. Jag förhåller mig aldeles passiv, såsom man gör, när man drömmer. Nu, då jag åter är mitt rum, förekommer allt som ett bländverk — de svarta massorna af Rembrandskt halfdunkel under träden; eldflugorna, som surrande flyga omkring i busksnåren; hafvet i bakgrunden; Marjorie hvilande i hängmattan! Klockan är öfver tolf, och jag är för sömnig för att skrifva mer.