Sundsvalls tidning – 15 april 1875, sida 2

troligen ämnar ban ej hwila förr än han får all werldens bränwinshandel i fina händer. Tidningsöfversigt. J Örefunds-Posten läfes: Det är riksdagens oafwisliga pligt att ingripa i den angelägna underwisninasfrägan, fom mäste få ordnas, att werklig uplysning warder meddelad landets barn. En genomgripande omdaning af ttolwälendet är af behofwet högt påkallad. Man har nog länge fördröjt det tidsenliga ordnandet af denna wärt lands tidsfråga. Folkskolorna äro werkligen flerestades af en underhaltig beitaffenhet. De kunskaper, fom där bibringas barnen (ifynnere het i religionssaker), äro snarare af natur att förs derfwa deras förnuft och gifwa dem en falsk oh olycklig föreställning om männistans upgift i tiden. Kristendomsunderwisningen uptager till det mesta lärotimmarne, ehuru det wisserligen föreslrifwes att åtffiliga andra ämnen äfwen stola läsas och läras; men detta tages ej så noga, utan händer ofta, att slolrädets själistrifne presterlige ordfö rande är af den åsigten att barnen ej böra bli smittade af den falffa bildningen — såsom ortos doxerna benämna all fann och nyttig mwerldslig lärdom. En bonde må sköta sin äker och läsa fin bibel; ingenting widarer. Han behöfwer ej ha reda på hwad fom händer och sler; utan allenast draga försorg om fin familjs nödtorftiga bergning samt få styra och fälla, att presten får Owad honom med rätta tillkommer. Detta upfoftringsfystem har hit intills lyckats öfwer all förwäntan wäl och burit de bedröfligaste frukter. Kommer man på landet in till en bonde, så är Bibeln, Mose lamb och Scrivers sjalaslatt oftast den enda lektyr, man finner i hans ego. Om statens förs hällanden, om århundradets idger, om det slöna. det storartade i naturens och männiftana werld — därom wet han ingenting. Någon lyftning utöfwer hwardaglighetens trånga vyer kommer aldrig i fråga, få framt ej en medfödd inftintt wäcker till medwetande den slumrande andliga kraften. Under det att fädernas byräkratiska elementars eller rättare ämbetsmannolärowert mwetat att tills ftanfa fig på statens bekostnad ofantliga förmåner, får det egentliga folkets underwisningsanstalter ätnöja fig med en ej nämnwärd upmuntran. Man kanner och fer olägenheterna af detta skadliga förs hållande. Men det kostar så mycket — säga de obotsärdige — att försätta folkstolan i ett sädant flit, fom oundgängligen af de nya tidsförhållans dena kräfwes. Lätom oss uphöra med alla Hufz wudlösa penningförödelser på en onyttig och des praverande statsoch hoflyx — oh man ifall med förwåning finna, att de besparingar, fom häriges nom blefiwe tillgängliga för allmännyttiga behof, wore mer än tillräckliga till folkunderwisningens främjande. Här sitter t. ex. en f. d. landshöfding med 6,000 fr. i årlig pensron, där en hofftallmä stare, med 4009 kr; här en stuterischef, hwilken såsom f. d. ryttmästare upbär 1,500 kronor i pens sion, under det urt schefstapet ofwer stuteriet, en alldeles öfwerflödig befattning, årligen ilanker lats manstjänstens innehafware öfwer 7,000 kronor. Dessa pensionstagare och otaliga andra med dem äro doc rika karlar med refpeftabla enslilda förs mögenheter; de borde saledes aldrig upbära ett enda öre så snart de trädt ur statens tjänst. På så sätt ffulle man få medel till folkstolewasendets höjande och til flere andra för folket gagnande inftitutioner. Den wägen blir man till sist twuns gen att beträda. En äfventyrare. Från Wisby skrifwes i Got: lands Adehanda: Under det förflutna året gäfta des wår ö af en ung man, hwilken upgaf fia wara järnwägsingeniör och Heta Fritz Johansson. Han anlände bit tidigt på sommaren och fade fig wara ordinerad af fin läkare att besöla Gotlands ostkust för wärdandet af fin helsa. För detta ändamål walde hr I. det lida naturfföna Katthammarswik. Utrustad med ett behagligt yttre jämte en tem: ligen god bildning, lyckades det I. innan fort ati tillwinna fig mångas bewägenhet. Gastjri och up