Sundsvalls tidning – 3 april 1875, sida 3

länge de behagade ha rummet i besittning. Då tåget genast schefen ätit fule afgå, få blef wår resande utan middag. Axel. —— Rättegångszoch polissaler. Under öfwerskriften vårdslös domare medde lade wi i mwårt tisdagsnummer efter en Stodholmstidning och med angifwande af fällan underrättelfen om att Swea Hofrätt dömt v. häradsh. I. O. Drake att böta 25 kronor för mårdslöshet i domareämbetet. Sundswalls Posten, som tyckes hafwa förfogat öfwer handlingarne i målet, har i torsdags lems nat en, fom det will synas därpå grundad utreds ning, för hwars hufmudinnehåll wi här redogöra. Emedan hr Drake afslutade 1873 års höfteting, fom börjades den 4 nov. famma år, förft den 3 febr. 1874 yrkade advokatfiskal Billbergh att, enär k. brefwet d. 13 jan, 1757 innehåller att hösteting bör afslutas den 21 desember, hr D. måtte därför fällas til böter. Emot detta påftående förklarade hr D. att, på grund af tingens nära följd inpå hwarandra och den betydande mängd mål som därwid förekommit, ban ide funnat, lifa litet font på fenare tiden nås gon annan domare i Medelpads domsaga kunnat på en gång affluta tinget i laga tid och följa för reskriften i 1855 års expeditionstaxa, att hafwa alla expeditioner färdiga oc tillgängliga wid tingas afslutningen. Till fördel för de rättsökande före drog därför hr D., hwilket och under en lång följd af år warit brukligt inom sagde domsaga, att upstjuta tingsajslutning till dess han medbhuns nit expeditionerna framför att afsluta tinget å laga tid men utan färdiga erpeditioner. Hofrätten fann dot ej denna ursäkt giltig utan dömde jämlikt strafflagens 25 kap. 17.8 hr D till 25 kronors böter. SundsmwallssPoften finner häraf klarligen frams gå, att de de fyra fel, fom i nämde lagrum omtalas. nämligen wärdslöshet, försummelse. oförs ftånd eller oftidlighet i ämbetet, fan ingalunda det första anses känneteckna hr D:s förfarande, utan mäste detta wara att hänföras till försummelse. Bofvarne Hjert och Tektor. från Offars hamn strifwes den 27 dennes i Dec-P:n: Hjert och Tektor hitkommo i tisdags för undergående af ransakning rörande här föröfwade stölder och inbrott. Att en otalig mängd nyfikna mottogo de sorgligt ryktbara resandena, behöfwer ej sägas. Wid ransakningen fungerade t. f. stadsfiskalen I. O. Cederberg, säsom almän äklagare, hwarjämte Smålandsbankens wertställande direktör och tjänstemän jämte ett par andra personer woro fås fom målsegare inkallade. Af de tilltalades berättelse inhämtades hufwudsakligen, att de ankommit hit från Motala på onsdagen den 9 september, hwarunder de i Krigsderg tillgripit en häst med åkdon; de tillbragt första natten och päföljande dag på en bergskant ett litet stycke från staden, hwarunder Tektor emellertid warit inne i staden och obserwerat, att wid kyrkobygnaden funde tidgripas för inbrott passande redskap; att de där: efter påföljande natt åtföljdes till staden och där genom inbrott uti en til fyrfobygnaden hörande materialbod tillgrepo twänne järnstänger och uti ett nybygge en del andra redstap; att de därefter tillbragte dagarne å förut upgifwa stället samt nätterna i staden, seende ssig om efter passande lägenhet för en lönande stöld, tills de natten emellan fredagen och lördagen den 18 och 19 feptems ber kl. mid pass half tolf borrade ut gafiwelfönstret och sedermera twänne hål uti luckan till bans kens ytre tum; att Öjert genom det största hålet i luckan praktiserat fig in i själfwa banklokalen sedermera tog bort luckan, hwarigenom tillträde bereddes för Lektor; att de därefter bröto sönder läsen till kassahwaljwet hwarunder Hjert arbetade och Tektor lyste, samt sunno i hwalfwet fyra fir stor, utaf hwilka de utsägo först en och förflyttade densamma till ytre bankrummet, men funno den för tung, hwarför de togo en mindre och uthjälpte densamma genom fönstret och därefter genom pors ten på gatan; att de därefter från Handl. Rahde tillgrepo en dragkärra, satte kistan däruppå och förde den sålunda utåt landswägen, som leder till Fredriksberg, tills de kommo strax utom Frid bem, där de stannade midt på wägen och bröto sönder hänglåsen, hwarpå de, enär de inre låfen ide woro lästa öpnade kistan, men funno däri ens dast wexlar och wärdepapper: att de icke wille förstingra dessa, hwarför de lade igen locket och satte fast krokarne samt rullade därefter kistan ned: för branten på en nårligande åker, där hon pår följande morgon fanns; att de därefter enär EL. war 4 på morgen, genast begäfwo fig af åstad ftill tt agaämsällo ach wandrade sodan hmarie natt