Sundsvalls tidning – 1 april 1875, sida 2

plan: Antoinettes födelsedag inföll den 20 september, och samma dag var en bal arrangerad, hvilken hon gerna ville bevista. Han anskaffade därför en bjudaing åt mister de Lisle och hans dotter, skickade denna i konvolut, och upgjorde en fullständig plan för sitt eget upförande: Under en berusande vals skulle han resa sig upp. bjärtligt trycka de förlofvades händer, önska dem lycka och välsignelse och sedan högtidligt försvinna mellan två accorder. Den 20 september upgick och Antoinette var lycksalig. Allt, säväl. så utom som inom henne andades glädje och lycka. Solen strålade i all sin glans, Jacques älskade henne ionerligt, och i oktober skulle de förenas med oslitliga band. Aldrig hade hennes lif varit så skönt som just denna dag. Efter frukosten infann sig först Jacques och sedan Edvard, hvarefter man började att sysselsätta sig med musik. Då inträdde Celine med ett bref till Autoinette; itrigt bröt bon det och utropade, i det hon klappade händerna af törtjusning: — En inbjudning till balen! — Ack så gudomligt! — Min baldrägt är i ordning! — Men hvem har beredt mig en sådan kär öfverrasknivg? — Är det du Jacques, som har gissat till min innerliga önskan? — O, tack, hjartlig tack! — Nej, det är inte jag, svarade han allvarligt. Det föll mig så mycket mindre in som jag just i afton tillsammans med din fader ämnar aflagga ett hesök hos en notarie för att ordua åtskilligt till vårt bröllop. — Hvem kan det då vara? frågade den unga flickan, bedragen i sin förhoppning, hvarför bon,