Rat 16 riksdagar, 6 (alla adelsmän od bland dem v. talmannen) 15 riksdagar, 5 (däraf en ofrälse, bruksegaren C. J. IBern) 14 riksdagar, en, berr Wallenberg, har bewistat 13 oc 13 (däraf? osrälse) 12 ritsdagar. Nywalde, fom ej; bewistat någon rifsdag förut äro 12, däraf 11 ofrälse. Den till lefnadsären älste är f. d statsrädet D. I. Föbreus född 1796, efter honom kommer herr N. S. v. Kod f. 1806. Namnet Hamilton bäres af 3 inom första kammaren. Af lifa många personer äro äfwen hwardera af namnen Möre ner och Wachtmeister reprenterade. 2 Sparrar och 2 af Ugglas finnas äfwen. J anseende til länen är Södermanlands län, det elegantast representerade. Alla dess riksdags: män i första kammaren äro grefwar. En mycket framstående odalman har Örebro län förlorat genom den i förra månaden af lidne nämndemannen Jonas Jonsson i Norra Skruke i Stöllersta socken. Den bortgångne, fom med stark kårlek för alt godt i gamla tiders förhållanden wisste att förena en öppen blid för det betydelsefulla i wär nya tids sträfwanden, war i mänga afseenden wärd att sättas fåfom en föresyn för wår nutida landtmannaungdom. ytrar N UA. Han hade på egen hand förwärfwat fig en ide ringa slatt af insigter inom flera områden, han fyllde på en gång wärdigt och anspräkslöst fin plats i samhället, och ingen kunde fe hans silfwerhwita hufwud utan att märka att en liflig och tänkande ande blickade fram ut hwarje drag. Den utpregs ladt fosterländsla rigtningen i hela hans ftaplynne tog fig ett wackert uttryck i den warma kärlek, hwarmed han omfattade fwenit fornkunstap. Själf hopbragte han odfå en ide ringa samling af forne saker från Stenåldern, hwilken famling, upgående till omkring 60 nummer, en del wärdefulla, han genom testamentarislt förordnande på fin dödsbädd öfwerlemnat till Örebro läng folkhögstola, dock med wilkor, att denna samling, om folkhögskolan ej slulle komma att fortgå, stall öfwerlemnas till det högre elementarlärowerket i Örebro. Begrafningshjälp åt lefvande. Frän We: nersborg skrifwes: F. d. sjömannen Karl Mags nus Olsson har på ett egendomligt sätt sökt lura den allmänna wälgörenheten. Han hade nämligen låtit upsåtta od) kringsända en lifta för bidrag til begrafningshjelp åt fin åaflidna Dbuftru, ehuru denna ännu lefwer och är fullkomligt fund. För detta djärfwa angrepp på ädelmodets kassa har ban af Wenersborgs rådhusrätt dömts till en mås nads fängelse. Äfventyrlig vandring på hafvet. Ölandsbladet berättar: Mandagen den 3 dennes begaf sig sjömannen Johan Magnus Gustafsson, från Wedby i Högby socken på Öland, på en fotwans bring öfver norra delen af Kalmar fund, emellan AUlkiftan (Horns egot) od Figeholm, försedd med en s. kt. drag:drög för att afhämta en på fed nare stället sedan sistlidet år stående kista. Bortse resan gick lyckligt — kl. 6 om aftonen anlände han wälbehällen till Idestinationsorten, och, sedan han hwilat ö mer natten, begaf han fig på tisbags morgon på äterwägen. Utkommen på bhafs wet och sedan han passerat Jungfrun, öfmers solle han af regntjocka. fom sedan öfwergick till störtregn hwarunder den intensira dimman likwäl fortfor. Något land anträffade han ej under dar gens lopp, hwaraf han gjorde den hemfta uptäften att han gått wilse Emellertid fortsattes wan: dringen under natten, då watnet eller ftöpet gick upp til knäet. Onsdagen fom —inget land upnäddes och intet syntes för den uthungrade wandraren, hware krafter började medtagas. Snart känner den olycklige att isen under hans sötter börjar röra fig i wägor, ätföljdt af formens dån samt brakandet och fräsandet af kolossala isstycken, som slungades emot hwarandra. Ögonblicket war afgörande! Fläktarne af döds-engelns wingar bör, jade kännas af den wilsekomne, som stod där en. sam i det stormande hafwet, där tusen dödar ty,