Sundsvalls tidning – 27 mars 1875, sida 2

Det lilla Åalstrollet. Ester franskan. (Forts. från u:r 35) Antoinette var tyst och förstämd, ech kusineu förskräcktes öfver det nästan tragiska uttrycket i hennes rörliga drag. Därför sökte ban att föra samtalet öfver på andra föremal och, då han för tillfället var elegiskt stämd, började han att lofprisa naturen och ensamhetea. Men harpa ville ej Antoinette gå in; tvärt om tycktes motsägelsens anda bafva gripit benne. — Ensamheten dödar mig, utbrast hon därför häftigt, sättaude sig på en trästubbe. När man lefvat ett halft år i denna mördande ensamhet lävgtar man oemotståndligt etter några uplifvande nöjen. Därför har jag lust att dansa ar hela min själ, att roa mig utan afbrott. Ofvertala därför pappa att sara till balen i dAre; dit komma måvga. officerare af garnisonen. Edvard stirrade förvånad på henne och förestälde sig, att nu var stunden inne, då han borde spela förmyndare. Tveksamt sade han därför: — Tror du att Jacques tycker om, att du i hans frånvaro bevistar en bal? — Jacques behöfver inte få kännedom därom, sade hon vresigt. — Ja, men jag vet inte, om jag kan tillåta — Hvad behagar? — ILilläta? — Hvad vill det säga? utbras Antoinette häftigt.