Sundsvalls tidning – 27 mars 1875, sida 2

ännu varseblef dess skönhet och vemodigt suckade: )ÄÅfven jag kunde ha setat i dess skuggor, inandats dess ljufva doft! —Men trots min varma vänskap, kan jag ändå inte förhindra mitt hjärta från att klappa, kan jag aldrig underlåta att älska henne! Edvard återvände till Corderies, fast besluten att upoffra sig själf och fullkomligt öfvertygad om, att ingen människa skulle updaga den förvandling, han undergått. Men olyckligtvis förstod han ej kousten att förställa sig; ej en gäng i de bref, ban afssände till Jacques, kunde han dölja sina stormande känslor. Emellertid kämpade Jacques med svårigheter hvilka han visserligen förutsett, men som för den skull ej voro mindre pinsamma. Hans familj, men i syanerhet modren, hade mycket emot hans förbindelse med Antoinette. Hon hyste en oöfvervinnerlig tördom mot alla pariserskor, hvarför hon med verklig förskräckelse emotsåg detta giftermål. Eu flicka, som iutet egde, som hade smak sör lyx och nöjen, som ej förstod det minsta af hushållet, sådan var den törestallning bon gjorde sig om Antoinette. Den stackars Jacques måste ouphörligt utstå invändningar, tårar, böner, ja, jämförelser mellan hans fästmö och den flicka, man hade bestämt åt honom, utan alt detta likväl det minsta rubbade hans en gång fattade beslut. Men då anlände Edvards bref med sina för honom så pinsamma och öfverraskande utgjutelser; därpå Antoioettes, som just ej häller inveböllo något upmuntravde. Anungen det var af obetänksamhet, af lust att reta honom litet eller blott ev önskan att så