Sundsvalls tidning – 25 mars 1875, sida 2

tar hrr N. Larsson i Tullus och Gunnar Eriksson i Nörwiken naturligtwis fin särstildt jämtsta ftånde punkt i frågan och wi funna förstå deras hällning; hwarimot det är of en fullkomlig gåta, hwad fom tan wara orsaken til att riksdagsmannen för Sundswall hr EC. Berggren, i likhet med ombudet för Torps, Tuna oh Njurunda tingslag hr A. Anderssons, uraktlåtit att ställa sitt namn mid sidan af de 20 petitionärernas. Wi förbise wisserligen ej den rätt bekymmers samma och kinkiga fällning wår riksdagsman in: tager såsom ombud äfwen för Östersund, iom ju menar fig hafwa intressen helt motsatta Sund wall; men huru mycken wigt än må tillmätas denna omständighet, synes den oss dock ej böra bes rättiga till en fullfomlig neutralitet. Så många bewis har dessutom rektor Berggren gifwit på fin lifliga nitälstan för detta samhälle, att wi åtmin: stone ej funna twifla på hans hållning i denna fråga Men det kan ej nekas, att ju hans tystnad bit tills fan synas mången bekymmersam och då wi nu hafwa nöjet att fe honom bland of, få att wåra ord funna nå honom, hafwa wi ej kunnat undertrycka den mär tanke, att ett offentligt ord af honom i denna fak både more behöfligt och slulle göra mycket godt; helst ofwan antydda ber kymmer få riklig näring af de underrattelser, fom tid efter annan spörjas om Fämtlandshöfdingens och ett par andra inflytelserika jämtländska rika: dagsmäns kraftiga ansträngningar och ihärdiga bes arbetningar för en sädan lösning, som skulle wara till obotlig skada för Sundswall. Det slulle fägna of, om riksdagman Berggren wille härwid fästa den upmärksamhet, fom med ffäl fan önstas od wi slola med nöje fälla wåra spalter til hans förfogande i och för den förtla: ring han ej bör wara owillig att lemna.