Sundsvalls tidning – 25 mars 1875, sida 2

Det lilla Masstrollet. Efter franskan. (Forts. från nir 34.) — Jag tänker på dina slägtingar, svarade hon suckande. Jag är rädd för dem. De äro säkert mycket stränga, och hvad ska, de då säga om mig. Som är så lättsinnig? Lofva mig ett inte böra på, hvad de säga om mig, och en sak till — se inte för mycket på flickan med det tillbakastrukna håret och delånga flätorna. — Det lofvar jag, svarade han leende. Men om någon har skäl att vara ängslig, är det jag. Jag har iote talat om det förut, men jag är fruktansvärdt svartsjuk. — Svartsjuk? Det får du iute vara. Har jag inte älskat dig först? Konduktören satt redan på kuskbocken, för sista gången tryckte de båda älskade hvaranpras bänder, hvaretter Jacques sprang in ivagnen. — Om åtta dagar är jag tillbaka, ropade Edvard till mr de Lisle, hvarefter vagnen sattes i gång. Jacques öpnade ej munnen förr än de anlände till Langres. Då tog han vännen afsides bad honom ofta titta in till Autoinette, samt underrätta honom om allt som tilldrog sig. — Jag blir visst borta en bel månad, bifogade han. Antoinette är litet lättsinnig och exentrisk, och jag vill inte gerna, att hon skall bära sig obetänksamt åt, eller bevista någon bal.