Sundsvalls tidning – 6 mars 1875, sida 3

Från utlandct. Spanien. Länge fick Spaniens nye konung Alfonso ej njuta af lyckans solstensdagar. Mot: gängar ha mött hans härar och själf bar han ef: ter 26 dagars fränwaro äterwändt till fin hufs wudstad, Madrid. Se här hwad fom berättas om stilnaden mellan hans mottagande nu och förra gången. Då den sjuttonäriga ynglingen afreste ansågs han fom ett slags himmelens budskap, ett under bart wäsen, med hwars hjälp förfynen skulle läka landets sär och gifwa det fred, ordning och fri het — mi år alt annorlunda. Underrättelsen om härens olycka kom till hufwudstaden samtidigt med konungen, och man har förlorat förtroendet till dem båda, man ar nedtryckt och förstämd och twifs wel har bemäktigat fig allas hjärtan. Genom att försumma de alra enklaste regler i frigskon: ften, ådrog fig en afdelning nederlaget wid Lacar och Lorka. Ögonvitnen wåga ej alt berätta hur alla ryctes med i den wildaste flykt, oh man skulle knappast tro, det om ej den af fonungen utfärdade proklamationen öppet förebrådde foldas terna och en del namngifwa officerarne för fegs het. Från M tillerna äro underrättelserna alt annat an lofwande, och det finnes ej mycken fans nolikhet för att den nya generalguvernören fan uträtta mer än Concha. Man börjar infe, att Spanien, fom ej tan besegra karlismen, ännu mindre fan underlufwa Cuba. och likwäl är det ins gen, fom wågar föreslå denna ös afträdande. Ala känna att den unga konungen, i fin oerfarenhet och brist på pålitliga rådgifmware, lätt skall funna sätta på spel den krona, fom nyligen blifwit fatt på hans hufwud. Den modlöshet hwarmed fpaniorerna upfatta den nuwarande situationen och motse en kommande kris, är utomordentlig, och alla misströsta om att det finnes nägra medel mot det obestämda, det stundande. Och denna känsla har på orrolig kort tid wuxit till mer än någon fan tro; de mest sangviniska förhoppningar hafwa gifwit wika för de mörkaste aningar under den korta tiden mellan komungens afresa till norden och hans åkerkomst till hufwudstad. AM