Sundsvalls tidning – 25 februari 1875, sida 2

Det lilla Hafstrollet. Efter franskan. (Forts. från n:r 22.) Likväl anade han ej, att han under denna vandring var föremål för en noggrann undersökning. Fröken de Lisle hade uämligen från terrassen i trädgården varseblifvit honom och genast gissat sig tll, hvem han var. Nu stod hon dold bakom en hasselbuske och iakttog hvarje hans rörelse, förvånande sig öfver att han föga motsvarade den bild, hon i sin fantasi målat af honom. Jacques var långt ifrån vacker, men hans orgelbundna drag, hvilka på samma gang voro energiska och stranga, hans djupt liggande ögon, hans stora, breda panna gåfvo honom ett manligt och bestämdt uttryck. Han gick hastigt med händerna i fickorna och blickarne fästade på jorden, men plötsligt skakade han hufvudat liksom hav velat förjaga eu pinsam tanke, och återvände därefter till gästgifvaregarden. Han ville ej låta missmodet få öfvermakten; som en man, hvilken var skapad att handla, fann han, att drömmeriet är en onyttig och osund sysselsättning, och för att gevast bekämpa denna käosla, beslöt han, att samma dag göra bekantskap med sina underordnade inom distriktet. — Han bade ej bedragit sig; blotta åsynen af skogen var tillräcklig för att aterskänka sinnet dess jämnvigt. Såsom son och sonson af jägmästare älskade han med passiön denna