Sundsvalls tidning – 25 februari 1875, sida 2

— Det var ett besynnerligt infall, sade Edvard och såg förvånad på henne. Jag kan svårligen komma fram med ett sådant förslag. Han är skygg för mänuiskor, och dessutom komma ni näppeligen att trifvas i hvarandras sällskap. — Hvarför skulle inte han trifvas tillsammans med mig? —Därför att edra karaktärer äro fullkomliga antipoder. — Det vill med andra ord säga, att jag är för barnslig och lättsinnig? Edvard sökte förklara för henne,. att hans vän ej det ringaste satte värde på fruntimmerssällskap, men Antoinette frågade ej efter, hvad hau menade. Tvärtom försäkrade den envisa flickan, att hon nog snart skulle göra honom tam, oaktadt Edvards försäkringar om att hennes försök skulle blifva förspild möda, isyoderhet som han redan var förlofvad. — Förlotvad! utropade bon föraktligt. Det är väl med en liten huslig och fhtig provinsflicka med röda händer. Tror du inte, att jag, om jag vill, skall, trots haus visdom och fästmö, ionan åtta dagar göra bonom så törälskad, att ban skrifver glödande kärleksverser på hvarje träd i skogen? Edvard skrattade och antog en misstrogen mine, hvilket än mer ökade Autoinettes ifver, hvarför hou på alvar försäkrade, att bon ämnade våga försöket. i — Det skall bli roligt att se, bur du då ämnar bära dig åt, sade Fdvard. Jag är fullkomligt öfvertygad om, att han aldrig kommer . bit, och hur vill du då träffa honom?