Sundsvalls tidning – 20 februari 1875, sida 2

— —————— — — — — — ——— N — —— —— —— ssÄ som vågar älska dig, måste vara i besittning af en fast karaktär; om hau blott en enda gäng ej är på sin vakt, blir ban ohjälpligt förlorad. Du drar honom obarmhertigt ned med dig idet våta elementet. Varseblifvande, att en dyster sky förmörkat det täcka avsigtet framför honom, hejdade han sig plötsligt. Det skalkaktiga leendet var försvunnet och ögonens blixtrar voro sördunklade af framträngande tårar. Med en nästan klagande stämma hviskade hon knappast hörbart: — År jag da så gränslöst elak? — Åh kors, alltsammans var ju blott ett oskyldigt gyckel, utbrast han ifrigt. ängrande, hvad han sagt. Tal du iute ett litet skämt? Jag likoar åsvan i fabeln, som lekte tör klumpigt, då hon ville likna den lilla bunden. Men blif inte ond på mig, min vackra kusin! Innan Antoinette hann svara, skrapade Tante Bella på dörren, hvarför den unga flickan knappast fick tid att borttorka sina tårar, innan fadren och hunden änyo inträdde i rummet. Den förre tycktes vara vid dåligt humör. — Har du träffat den yya jägmastaren? frågade Antoinette, sedan hon återtagit sin plats framför spiseln. — Ja, det var en besynnerlig människa, svarade mr de Lisle. Han visste knappast om ban skulle svara mig eller ej. — Det var jag säker på, svarade flickan. Han liknar naturligtvis ett gammalt vildsvin? — Åh, gammal är just inte; högst 30 år men med sitt svarta skägg och sin bistra upsyn förefaller han som högst passande till ledare af en blodig sammansvärjoing. — —— — — — ———