wore något annat, hanssönskade fig. Förläget log den tillfrågade, men fattade mod od) fade: Md ja! en doca! En docda? ropade L. och hans hustru på samma gång med förmåning. Ja den, fom stär där, fade B. och petade på den bredwid julgranen ftående enda dottern till husbonden. Om, hm! menade L. det är min enda doda! — Rå mor, fule du wilja lemna dockan från dig? — och du Thora, hwad säger du? Den enda dockan hade ingenting däremot, ty lila Thora sprang bort till modren, i hwars famn hon gömde fitt lodiga hufwud. Men fader L. fade: Godt, Hr B., i dag Iof: war jag Eder dockan och om ett år får Ni henne till julklapp — är ni nöjd därmed ? Herr B. war nöjd, och om den benägne läsaren en af dagarne läser i Dagbladet eler Dagens Nyheter eller någon annan tidning: ÅForlofwade: Tora L. och Gustaf B., få erhåller han bekräftelse på att br B. har eröfrat den enda dockan. Hvad heter prinsarnes f. d. lärare och hwar är han eljes anstäld? — en fråga till de officiele. Statskalendern kallar honom Carl Erik Johan Rogberg och säger, att han är lektor wid Stod holms högre elementarlärowerk. Den officiela tids ningen däremot säger i sin officiela afdelning (12 desember) på en rad att herr Rogberg är lector wid Stockholms gymnasium och heter Carl Johan Cmil, samt på en annan rad i samma officiela afdelning för samma dag, att han är lector mid Stockhoms högre elementarlärowerk och heter Carl Emil Johan. Två herrar wandrade ut en stjärnklar kväll. — Nej, fer du en stjärna, fom föl? ytrade den ene. — Ia, oh jag har hört, att om man önskar fig något, då man fer ett sijärnfall, få får man det. — Åh fors, det war bra det, för jag tänkte juft be dig få låna 50 fr. En äkta man låg på fin dödsbädd, och fade till sin hustru: — Säg mig nu, om du alltid warit mig tros gen? — Will du werkligen? — Ja, jag ber dig. — Men tänk om du inte fule dö fen! inföll frun försigtigt. (Kaspers Kalender). En krogskylt. En man, fom öpnat frog war i begrepp att sätta upp fin stylt. Han be gärde då fin grannes råd, hwad han slulle låta slrifwa på den. Jag råder dig, fade mannen, latt strifwa på den: Tiggare göras här! Scharad. Stelnande mågen bildar mitt första, när under winterns härjqade hand drifwornas massor gömma det förfta likom det minfta i stostkornets grand. Djärfwe Columbus, ingen må klandra hoppet och glädjen uppå din färd, när ifrån masten roptes mitt andra, om du oc ej dig drömde en werld. Karg är naturen uppå mitt Hela — fordom hon något blidare war. Pär har dod firat bland drifworna stela ditten en sommar, folig och klar. Ordet meddelad i nästa n:r.