SUV, EL Altttiturtttuvper fuu VI UN o)ttttttsutrt uprördt, emedan Garibaldi möjligen skulle infinna fig. Jag war nog lydlig att få ett inträdeskort till åhörareläktaren eller åffådareläktaren, fåfom den åtminstone den dagen kunde kallas. Redan en timme innan sammanträdet slulle öpnas war, Monte Citoriostorpet utanför parlamenthuset up: fyldt af folk, och lånat innan de förfte reprefentanterne inträdde i salen, woro åhörareplatserna befatta. Parlamentsalen är ett halfrundt rum, högt och luftigt, med en kupol i taket, från hwars öfwersta del ljuset faller ned. Goljwet bildar en halfcirkel, i medelpunkten är presidentens bänk, mot långwäggen. Nedanför den ha ministrarne fin plats wid ett särslildt bord, Ut från medelpunkten gå gångar lift radier, hwilka dela massan af de koncentrisit stälda bänkraderna för reprefentanterne i fer lika stora sektorer, hwilka således hwar för sig helt naturligt bli platsen för de fär: slilda politiska grupperna, yttersta högern, högern, högra centern, wenstra centern, wenstern och yt tersta wenstern. Golfwet höjer sig amfiteat ralislt, 1 det att hwarje bänk står ett steg högre än bänken framför, få att presidenten fan fe och ses af alla. Bakom bänkarne i den halfrunda wäggen ärv inz gängsdörrar, en för hwarje radigång; men endast den till wenster od) den till höger äro under wanliga förhållanden öpna. Rundt omkring hela rum met löper högt uppe ett galleri af loger få ftora, att de wäl til sammans funna rymma ett par tusen åhörare; de flesta af dem äro förbehållna fe naten, diplomatiffa fåren, hofwet, ofsicerarne, ads vokaterne, magistraten, referenter och andre. Den dagen gälde näftan inga färftilda förbehåll. Knapt nog från hofwets od) diplomaternes loger kunde wanlige dödlige utestängas; referenternes loge war i ett nu öfwerfyld af ide-referenter. Aldrig det intyga alla, ide en gång då det första parlament i Rom öpnades, har åhörarnes antal warit få stort; ide en enda plats war obesatt, mången stol måste bära tre, fyra personer, själf stod jag på ryggstödet på en sådan. Den högsta societetens damer hade infunnit fig hoptals — briljanta ftönheter oc) lysande toiletter strålade, hwart man fastade blicken. Alla prinsessan Margheritas damer sutto i hoflogen, ministerfruarne i diplomatlogen; många damer woro så ifriga att få plats, att de ide en gång drogo i betänkande att krafla fig öfwer stranken in i de afstängda logerna. Klockan half 2 öpnade presidenten jammanträs det; då woro mer än tre od) ett halft hundra res presentanter tillstädes. Jnterpellationsdebatten fortsattes, men upmärksamheten war ide fynnerli: gen spänd; ty bland åhörarne hade endast högst få intresse för den, och till och med bland repres fentanterne tydtes många wara mer fysfeljatta med att genom teaterkikare betrakta den owanliga samlingen af Jslföna damer än med att höra på. (Sång efter annan ringer presidenten med fin stora silfwerklocka för att påbjuda tystnad; det hjälper föga; ty där många damer äro famlade, mäste det pratas, oc man tycktes almänt difiniera be: greppet parlament fåfom ett ftälle, där det pratas. Så wet man ju dessutom icke aldeles säkert, om Garibaldi skall komma; alla äro mer än mans ligt intvesferadeattfåjböra fin grannes tanke härom. En timme har forflutit, representanten Ferrari, tillhörande wenstern, talar. Plötsligt löper det, likasom anmäldt af en hemlig telegraf, genom falen: Han tommer! Jngen met det, men alla känna det; man refer fig, man anstränger fig att fe — almän upständelse. Presidenten rinz ger åter med klockan och ber kammaren wara lugn och ide störa talaren. Ferrari fortsatter, men äfwen han blir owilkorligt betagen och stannar plötsligt af, märkbart uprörd. Det sakta mumlet tilltager — dörren bakom wensterns bänkar flås upp och hålles öppen af ett par tjenare, några reprefen: tanter inträda stanna och fe fig om — det al: männa sorlet wäxer till brusning — då komma Cairoli, Avezzana, Seismit:-Doda, Morelli, Mac: chi och med dem, till hälften buren, till hälften ledd, han, den wäntade — Garibaldi. De främste draga fig åt sidan, och där stär han midt ibland dem och kastar den första blicken öfwer kammaren. Det war, fom om en länge återhällen, men ins nerlig och mäktig känsla plötsligt bröt ut och fick luft, då hela församlingen få wäl uppe på galle: riet fom nere i falen brast ut i jublande och långs warigt birall med vivarop oc handklappningar. Det mar ovationen från i gär, men liksom mer betydelsefull genom stallet, där den egnades hos nom. Då det började att aftaga, och prefidenz tens klocka sökte förskaffä fig ljud, och presidenten själf med hög röst ropade: Jag ålägger de närwarande på galleriet, äfwen damerna, att de ide tillkännagifwa sitt bifall eler missvag ..., bröt det åter ut, blandadt med det muntraste stratt; mid ett tillfälle sådant fom detta mille man hwar: ken lystra till klocka eller ordförande. Han hwilken hela detta jubel gälde, stod emellertid stilla med blottadt hufwud och fög framför fig — icke häller då förändrade han märkbart en min, under det att ka nste ingen annan fans tillstädes, i hwars ansigte man ide läste rörelse. Alla wensterns res presentanter, hade rest sig; Macchi bjöd honom taga plats, och stödd på honom och ett par ans dra, wandrade han längsamt fram till yttersta .......... OÖOÖööÖ— ——e mmAmi--— . as VVE