Sundsvalls tidning – 6 februari 1875, sida 2

under det gamla hästar, hwarå tillgängen war synnerligen stor, säldes till fabelaktigt låga priser ända ned till 15 kr. efter hwad det berättas. H. BP.) Från öfre Ängerman-Ådalen skrifwes den 27 jan. til H.P. Wintern fortfar att wara hård och sträng, en bland de strängaste någon mins nes. På nyåret war wäl ett par wedors lindrigare köld, — en dag efter 13:de dagen fteg ther: mometern ända til —5, men få sjönk den snart åter. De senaste 5 dagarne har den Hållit fig omkring —279 —372; på åtftiliga, ställen, fända för frostigt läge, har kvidsilfret flera gånger fru fit. Har thermometern någon gång stigit, få har dock himlen fett dyster od) otreflig ut, ofta nar lik en sliten, trasig wargslinspels. Från november mänads början tila dato ingen enda blid dag! J mannaminne slhall btott wintern 1813—1874 hafwa warit dylik. Swårast är det för fattigt folk, som utan dragare att hemforsla wedbrand nu utom annan brist måste härdt lida af brist på nödig wärme. Bland andra olägenheter kölden medfört är den icke minst, att nästan alla kvarnar stadnat af wattenbrist, ty nästan alt watten i smärre elfwar och bäckar upgår i swallis. Mjölhandlare slola utan twifwel göra goda affärer. Sedan genom tidningarne Norrbottens flogsförfattning kommit till allmänhetens kännedom, bar man förwånat sig öfwer att denna förf. skulle möta få stort motstand, hos regeringen eller rät: tare h. er finansministern, få att sedan den blif: wit gillad af landsting, k. befhde och wid riksdag, densamma fyndigt nog hänsköts till sockenstämman. Motivet torde wara swårt att utleta. Rättast war wisserligen att hr W. afträdde, då han ej kände sig ega förmåga att wara patriot. Men 7 decimaltums diameter på 16 fots rotstock tyckes ej wara för mycket begärdt. Men wisst är att denna förf. gör flut på afwerkning af sparrar, kult, pitprops m. m. och detta är ju godt. Opinionen i orten tyckes alls icke wara emot införandet af sådan förf. äfwen här. Och wälgörande skulle det wisserligen wara. Såsom nu frogsafwerknins gen oftast försiggär ffall den i längden ofelbart alldeles förstöra ordnadt landtbruk och i och med detsamma landtmännens wälmåga och fjäljftän: dighet. Norra stambanans forisättning. Den plan för fullföljande af statens jarnwägsbygnader un: der tiden till och med 1880, hwilken af kongl. maj:t wid 1874 ärs riksmöte framlades, blef af rifodagen gillad. Enligt denna plan skulle under år 1876 å den wid 1873 ärs riksdag beslutade järnwägsanläggningen från Storwik till rifsgränfen mot Norge anwändas 4,500,000 kr. K enlighet med hwad fålunda bejlutits, har cis vilministern i statsrådet den 9 sistl. jan. hemstält att kongl. maj:t täcktes föreslä riksdagen att på extra stat för är 1876 anwisa för fortsättande af arbetena å den beslutade järnwägen från Stor: wik till Riksgränsen 4,500,000 kk. J sammanhang härmed redogjorde civilministern för de genom nådiga brefwet den 27 juni 1873 anbefalda undersökningar för bestämmande af lämps ligaste sträckningen för ej mindre den del af den beflutade bredspåriga järnbanan, som skulle afse att förbinda Hybo i Helsingland med Torpshams mar i Medelpad eler annan punkt på linien mel: tan Sundswall och Riksgränsen, än oc den del af twärbanan, fom, utgående från Torpshammar eller annan punkt på berörda linie, borde fortlöpa, ware fig i sydligare eller nordligare riktning, med direkt eller indirekt beröring af Öftersund, til Ajpåsnäfet eller Krokom eller, numera närmare bestämdt, til Nässkott. Denna redogörelse lyder: Rå sätt mitt underdåniga ytrande till statsrädsprotokollet den 9 jan 1874 angående reglering af utgisterna under riksstatens sjätte hufwudtitel uts wifar, blefwo berörda undersökningar under 1873 års fommar påbörjade, men hunno icke afslutas. De hafwa under 1874 oafbrutet fortgatt, dock med någon modifiation af den ursprungligen up: