Sundsvalls tidning – 4 februari 1875, sida 2

antagande. Folkmöte. hölls 8 januari wid Walla under ordförandestap af riksdagsmannen Lars Ersson i Wik Herr E. redogjorde största möjliga kort bet för såwäl kammarradet Anderssons widlyftiga arbete om grundssatterna, fom äfven för fomite rades nya härordningsförslag, hwarefter de närs warande uttalade fom fin åfigt, beträffande afs skrifningen, att den af herr Andersson föreslagna tiden, 37 år, wore alldeles för lång, och att den borde oc kunde ffe på 20 år, såsom på de föres gående mötena uttalats och af ortens riksdagsman föreslagits; samt, angående härordningsförflaget, att detta wore alldeles oantagligt, dels emedan landet omöjligen kunde bära en fådan börda, eller dess modernäring, jordbruket, undwara få många armar, dels emedan man alls ide wille weta af något sedeförderfwande kasernlif. (S. M.) Nägra ord om nya härordningen. J Bles kinge läng tidning lasas följande tankar, fom i allo instämma med wåra egna: Wära unge män skola om det nya förfwarsfyr stemet kommer till utförande, utan twifwel blifwa mycket mera hemmastadde i wapenöfningar, än om det ide antages, men de skola med lika stor mik: bet också blifwa mydet mera hemmestadde i de lösa seder, fom wanligen åtfölja knektlifwet inom fafers nen od) bwilfa det ide är få lätt att lösslita fig ifrån. De höga lärorna från nattwardsläsningen och de goda råden af föräldrarne stola få lätt blifwa förglömda i det lustiga stimmet bland en bop tanklösa s. k. frigare de där wanligen lefwa för dagen, och skola kanske til slut blifwa alldeles håglösa för det mera redbara arbete som fordras få Gåfelgrllfiöels iHlhatna flärd fal lätt tomma dem att ringatta den landtmannen eller handts werkarens mera wärdefulla wärf, ja kanste göra mången oduglig til att ätertaga detsamma, som utöfwat det innan han fom in i det tio och en half månader långa kasernlifwet. Och huru skall det wäl gå med den själfständighetskänsta, fom få wäl anstär den, fom inom samhället bör blifwa en man för fig? Man har största stäl i werlden att besara att den känslan slall blifwa mycket matt sedan den unge mannen efter hand blifwit så ins snörd i den moralista twängsolja, som despotisle förmän gifwa honom till begagnande att han ej widare kan fritt röra sin arm. Tio och en half mänader å rad i en kasern och i krigsöfningar — hwilten illa anwänd tid for sönerna af ett fattigt folk i ett fattigt land! —