Sundsvalls tidning – 30 januari 1875, sida 2

— Fördömda väder! fördömda vägar och fördömda ugglenäste! ropade han, skakande sina kläder. — Har ni haft en obehaglig resa? frågade engelskan litet elakt. — Det kan ui tro, jag har stjälpt tre gånger. — Skada att ni förgäfves måst utstå så mycket obehag. — Hur så, Till? — Ni kommer väl till Rauhenstein, för att se grefvinnan Ida? — Naturligtvis ja! anmäl mig straxt hos min fru. — Det är onödigt, bon har beslutat att icke lemna er företräde. — Nu är jag i ett skönt läge emellan de båda damerna. Grefve Gundaker sjönk ned i en länstol vid kaminen och betäckte ansigtet med händerna — det är ovisst om han icke gret. E Råd mig, hjälp mig! kära Till, stönade ban efter en stuud. es ni lugnt till baka och öfverlemna Ida åt sina nycker. — Det gjorde jag af hjärtat gerna, men mamma — som man kokat får man äta. Engelskan teg. — Jag befann mig i Homburg, fortfor grefve Gundaker, vi hade charmanta jagter, ett herrligt spel och .... Hvad som vidare fulländade hans jordiska paradis, förteg han. — Där erhöll jag bref efter bref från hemmet. . Mamma skref hon hade varit på Rauhenstein, där utstått outsägligt och af Ida ersarit ett beslut, som förskräckte henne.