Sundsvalls tidning – 30 januari 1875, sida 2

1 SIR 0 APS VAIN. 2ä unaä, 239 ban wille mid rikodagen werka för en nykterheten befordrande lagsliftning. Justitieombudsmannens ämbetsberättelse, hwilken strax i början af lördagens sammanträde anmäldes och remitterades till lagutstottet, blef därwid, säsom i telegram kortligen meddelats, före: mål för några erinringar af hr Hedlund, fom därwid till en början förklarade, att han till följd af den stora precision, hwarmed förhandlingarne i kammaren börjat, blifwit förhindrad att redan wid berättelsens remitterande framställa dessa samma erinringar. — Det hade under årets lopp timat twänne händelser af få märklig beskaffenhet, att desamma, enligt tal. åsigt, bort af juftitieombubdas mannen uptagas; men då få ide slett, önitade nu tal. därå fästa lagutslottets upmärksamhet, helst härwid berördes en fräga af så allmän wigt som wärnepligtslagen. Tal. äterkallade härefter i fame marens minne, hurusom dels på Gotland 5 yng lingar i bewäringsäldern, hwilla, tillhörande en fett fom af samwetssläl ansäge fig ide böra bära wapen, af sädan orsak wägrat fullgöra fin bemäs ringspligt, bliimit med stöd af 7 kap. 1 S i straff. lagen för krigsmakten härför dömda til ftraffarbete från 1 är till 1 år oh 4 månader, dels 450 bewäringsynglingar i Westernorrlands län, hwilka efter fullgjord wapenöfning och sedan de aflemnat fina munderingspersedlar på hemmarschen afwilit frän det medföljande befälet för att på genare wägar upnå fina hemwist, blifwit för rymning dömde till 5 dagars fängelse wid watten och bröd hwardera. Begge desfa fall wore af så uprörande art, att desamma borde blifva föremål för någon åtgärd af justitieombudsmannen. Utan att milja ingå i någon juridist tolkning ansäg tal. fig fuilt beräts tigad att härwid upställa dessa begge alternativer: antingen bade wederbörande myndigheter, öfver stlridit fin befogenhet eller od wore lagstiftningen uti i fråga warande hänseende bristfällig. J förra fallet hade justitieombudsmannen bort uptaga fas ken till beifran och i det senare hade det ålegat honom att afgifwa förslag till lämplig ändring i gällande lagstadganden. Intetdera hade emellertid stett; hwarför tal. mile til lagutifottets behjärtande påpefa dessa begge händelser på det att för framtiden ett uprepande däraf måtte funna före kommas. Tal. omförmälde widare att i Ryssland och Preussen, hwilka länder ingalunda woro kända för någon flags klemighet i krigslagstiftningen, fås dane personer fom af fammetsftäl ansäge sig förs hindrade att bära wapen, fingo under den för wapenöfningarna bestämda tiden stället tjänftgöra mid slogsstaten eller järnwägarna eller såsom sjukwärdssoldater. Slutligen förklarade tal. det ban ansäge det högst oegentligt, att, säsom förs håällandet warit med de norrländffa bemwäringsyng: lingarna, straffet blifwit dem ådömbdt mid majorsföryör och ide inför krigsrätt, samt sedermera werkstälts, ide, säsom lag stadgade, i militärhäkte, utan i länsfängelse. ö Med anledning af ht Hedlunds anförande up: yste grefwe O. Mörner att han, såsom ledamot i lagutskottet, af justitieombudsmannens dit öfwer: lemnade diarium funnit, att förhållandet med de 450 bewäringsynglingarne från Westernorrland alldeles ide undgått justitieombudsmannens ups märksamhet, utan twärtom föranledt till åtgärder från hans sida, för hwillka det dock nu ide wore tillfälle att närmare redogöra. Hwad äter före hällandet med bewäringsynglingarne från Gotland anginge, tände tal. ide, om nägon åtgärd i affe ende därå af justitieombudsmannen widtagits, enär granstningen af hans diarier ännu ide blifwit af slutad. 9 ör Hedlunds ytrande blef härefter till laguts skottet remitteradt. Nykterhetsvänner från; landet — är det namnmårke, bakom hwillet dolt fig någon lägtänkt