Från Danmark. Under behandlingen i folkes inget d. 16 d:s af förslagen till förändring i tjänltes jonsstadgan yttrade Berg att det förekom honom om om de framställningar, fom inkommit angående jänstehjonsstadgan, fyftade til att göra den del if medborgarne, fom mäste lifnära fig fåfom tjär rare, till en flags underordnad kast. Han insäg j att där fans någon grund eler rätt tik att lälla de fattige män od) kvinnor, fom målte skaffa ig sitt uppehälle genom kroppsarbete under andra rättsförhällanden än alla andra famhällemedlems mar, fom antingen lifnärde fig på annat fätt el ler ingenting uträttade. Det wore wiesserligen att beklaga det tjänarne ej alltid förftått det gamla ordspråket: ett löfte är en sluld, men orsaken härtill läge ej få mycket hos de enslilde fom hos samhället, hwilket altför mycket försummat fin ups gift, att bibringa de mindre lyckligt lottade ett sundt och godt lifsinnehäll; men då man trodde jig funna rätta möjliga missförhållanden genom ffärpta bestämmelser mot tjänarne, misstoge man fig, liffom man också beginge en ovättwija däri genom: tjänarne måste ju hafwa samma frihet att råda öfwer fin tid, fom hwarje annan. Hwad anginge betygsböcker, få borde antingen alla föra med fig en betygsbok eller en Llifsbot, eler ocfå borde de helt och hållet afskaffas beträffande tjär narne; ty hwilket förnuftigt slal fans där till att fordra, att en dräng skall wandra omkring med en fådan bok, när man lät t. er. en förwaltare gå omkring utan någon sädan. Framför alt borde då också husbonden hafwa en betygsbol, fom slulle strifwas af tjänarne och förewisas för hwarje tjär nare, innan han fästade sig. Men begärde man sädant fom wilkor för betygsbok för tjänare, af stode man helt säkert från fordran på sadana. En annan sak war det naturligtwis att något lunde göras för att hindra ensidiga kontraktsbrott. Då Rimestad yttrat, att en anda gjort fig gäl lande, fom ej war gynsam för hållandet af fons trakter, wille talaren sluta fig till detta yttrande med den montivering, att husbönder oh matmör drar nu för tiden ide altid — och allra minst på de ställen, hwarifrån de högljuddaste flagomås len kommo — hade en bestämd känsla af sin pligt gentemot de tjänare, som de taga i sitt bröd. Swärast wore det naturligtwis att så det rätta förhållandet åwägabragt hos de husbönder, som måste hälla mänga tjänare; men om husbonden å fin sida wisade ett bemötande fom gjorde in: trycket af att han betraktade fina tjänare säsom människor, hwilkas tillwaro hade lika stort wärde som hans egen, komme det rätta förhållandet nog til stånd. Men ett fådant ömfefidigt tilgifenhets: och-kärlelsförhällande äwägabragtes inga: lunda genom att utwidga den lagstiftning, fom stälde ijänstefolk under särslilta rätisförhållanden, snarare borde man söka att undanrödja dyvlika undantagslagar. En manufakturhandlande i Kjöbenhavn har ans mält fig fom wexelförfalskare till ett belopp af 25 tufen kronor. Hustrun är delaktig i förbrytelsen