Sundsvalls tidning – 21 januari 1875, sida 2

Riksdagel, (Lördagen den 16 januari.) H. erc grefwe G. Å. V. Sparre öpnade Förs sta kammarens förhandlingar med några få im proviserade ord, tillönskande kammarens ledamöter lycka och wälsignelse wid fullgörandet af deras wigtiga updrag, hwilka tal. hoppades komme att utföras få, att de stulle bereda fäderneslandet gagn och wälstånd samt bewara dess säkerhet oc) fjäljständighet. Grefwe E. Sparre hälsade Andra kammaren med följande skriftliga anförande: Mine herrar! Då kammaren nu för sista gången samlas uns der den 3:dje tre-års-perioden efter den nya tes presentationens införande och det därwid är min pligt enligt grundlagen att öpna fammanträdet, så tilläter jag mig att, under åfallande af den Allsmäktiges deslydd och ledning till en god ut gång af wåra förhandlingar, ytra några ord om de förhoppningar i detta afseende, hwartill mi funna anse oss berättigade. För att funna hoppas något af kommande förs handlingar må man kasta blicken till baka til de redan tiländabragta. Det ligger i sakens natur, att en ny infitus tion ide — där ej utomordentliga anledningar framtwinga sådant — i själfwa början af fin tilwaro åstadkommer stora saker, oh de anmärkt ningar, fom i detta afseende framställts mot mår nya representation, funna således lätteligen för klaras. Det erfordras någon liten tid, för att särdeles en representation med twå kamrar skall sätta sig in i det nya systemet, och — man säge hwad man will — det war ett nytt system som började med 1867. Händelsen fogade ock så, att de frågor, fom först påkallade representatio nens upmärksamhet, woro af en alt för stor omfattning och betydelse, för att man kunde wänta des ras snara lösning. De stora politiska tilldragelser, som samtidigt med wår representationsförändring inträffade i Europa, och fom federmera fortgå ende gjort mår werldsdel till ett stort krigsläger, hwars make historien knapt wet att omtala, frams kallade frägan om en ny härordning. Denna fråga, i fig själf swärlöst, då den till följd af nyp berörda förhållanden förutfatte färdeles för ett litet land ofantliga ansträngningar, blef det för of ännu mera, därför att en förändring af den bestående armeorganiiationen, fom grundats på nu mera förändrade samhällsförhållanden, där nämlis gen jorden war nästan det enda bestattningsbara föremål, förde med fig från jordegarnes fida länge uttalade anspråk på förändring i jordebeftattnins gen, hwilken, urgammal och till följd af häfden under seklers lopp betraftad fåfom en fast ränta, i grundlas gen räknades säsom rikets ordinarie inkomster — anspräk, fom af dessa skäl förekommo andra fame hällsklasser mindre berättigade. Det fordrades tid, för att de motsatta äsigterna skulle upfatta hwarandra, innan anspråken kunde, å ena sidan formuleras, å den andra erkännas. Det fordras des därjämte en liflig och rast utweckling i indus strielt och kommersielt hänseende — en utweckling, hwarpå Swerige wäntat alt för länge — innan de i dessa yrken sysselsatta samhällsklasser huns nit wäxa till den betydenhet, att de willigt erkänna fig wara lika bestattningsbara, om också ej på grund af häfden lita skattstyldiga fom jordegarne. Denna kamp mellan äsigter är, det hoppas wi, snart utkämpad. Ett till mötesgäende från de bes stridande är börjadt. Det är intet twtfwel att detta skall ästadkomma eftergifter från deras sida, som framstält anspräken. Denna industriella och kommersiella utweckling åter, sramkallad af wära kommunikationer, som upammat ett näringelif, en företagsamhet, ett tillwaratagande af wåra natur liga tillgångar, hwarom wi ide hade någon aning, som alstrat ökad wälmäga hos arbetaren genom stigande arbetslöner, hwilka, ehuru öfwerklagade af arbetsgifwarne, äro wälsignelsebringande där för att de göra arbetaren till kapitalist ifparbans fen, utplåna det gamla begreppet om lösta män och legodrängar, af hwilka krigstjänst ej kunde fräfwas, och fäster landets barn wid hembygden eter äterkallar dem från Amerika, samt sälunda i det den gör dem hemlandet kärt, motwerkar farhågor na för expatriation till undgående af wärnepligt — denna utweckling, därom bära wi själfwa wit nesbörd från Haparandas af lagstiftningen oms huldade siogiga fjäll, från Bottenlänens med otrolig ifwer fig utwecklande floddalar od) kuster, från Dalarnes oh Wärmlands oh Helsinglands out tömliga slogar och malmdigra berg, frän mellersta Sweriges rika lands od bergslager, från Österoch Westergötlands fmwajande fädesfält eller industriidkande trakter, från Smålands idoga bygd och westkustens djärft tillwäxande mwerldshandelsplatser ända til Skänes af en sydligare sol bes lyfta slätter; denna utweckling, den inslrifwa wi nu på wår historias blad, den witsorda wära oerhördt stigande statsinkomster, fom efter den i förhållandena oinwigdes beräkningar borde lemna ett öfwerskott af 14 a 15 millioner, en tillgång