Sundsvalls tidning – 16 januari 1875, sida 3

Nyärshelsning till svenska folkhögskolan. (Fnsändt til G. H. T. från en student i Lund.) Wäl hystes nu in under låghwälfdt tak, J stuga du bor wäl ännu. Därinne dock bonden lär fig få rak, Och mandom det lär honom du; Fast fönstret är lågt uti halmtäckt hus, Nog fan därigenom dock tränga fig ljus Långt ned, längt ned uti djupa dalar. Se, sluggorna mata åt fig få smätt, Och ljuset alt mer tränger på, Oh bonden, som gäfpade makligt och godt Och sof förnöjd i fin wrå, Nu kvicknar han till, nu mornas hans sinn, När dagen faller få blidt därin: Det dagas, det dagas i djupa dalar. Och fången, den swensla, den friska, fom förr Ljöd högt öfwer marker och ffog Men tegat för länge, fåg öpnad din dörr; Till dig fin tillflytt han tog Och bröt få fin långa tystnad till slut OM sjöng med kraft få sin längtan ut Oh hör, hur det swarar i djupa dalar. Ja, hör, hur det swarar — se bondeson, Som trädde i fåran få trögt, Owar fick han den lätta gången ifrån Och wisan, fom klang få högt? Ja, hör, hur hon klingar där nere där, Här lian rafft uti stråna slär, Sa, hör, hur det swarar i djupa dalar. OM rikligt det falle ditt lefwande ord, Det falle wälsignadt och godt Och båre kärlet til fädernejord: Så kärna det blir, hwad du sått; Ja, anden, som inuti ordet bor, Skall göra, att hwad du sätt det gror Det falle som dagg ned i djupa dalar. Nog får du strida mäng ärlig strid, Föven målet hunnet du ser, Nog refer fig stumöd wisdom därwid. — En Saulus, till marken han ner; Må falla för ljuset, fom mot honom flår, Tills fjällen ifrån hans ögon du får — Därunder det ljusnar i djupa dalar. Så flå til marken med ljus alt hwad Dig hindrar, där lugn du går fram; Din lösen är ropet wid Stiklastad, Den är: fram bondemän, fram! Gu signe dig må ifrån hjärtan gå, Och mot dig Gud figne stall stiga odså En gång, en gång ur de djupa dalar. 3 A. U. B.