smöonstimmarna, ja att en storre ledighet mellan dem kunde beredas, ty alt mäste innan middagstimmen wara afflutadt, enär det altid ftal befinnas mindre lämpligt att efter 5-tiden, då den nödiga hwilan efter maten fan anses wara munnen, utfända den yngre ungdomen till ett twå timmars arbete, hwarigenom den först omkring 7-tiden stulle äterkomma till hemmen, ehuru wi antaga det i afseende på helsan mindre skadligt än en foncentrering af lekiionstimmarna. Förändras middagatiden till omkring kl. 6, så gestaltar sig saken helt annorlunda. Man stall då kunna winna en till twå timmars ledighet för lekar i fria luften och praktista öfningar midt på dagen, och tänta wi oss under sädana förhållanden arbetstiden och ledig: beten, med ringa förändring af det schema, fom wi i ofwannämnda upsats upgifwit, med bibehållande af samma lektionsantal fom förut, få förs delad. Arbete med läsning i slolan kl. 2, 8—11 gymnastik omwexlande med ordnade lekar i fria lufs ten samt prattista öfningar, fång och privata mus sillektioner, samt ritning kl. 11—1; stadig frukost med nägon warm rätt för den ungdom, som är i sloläldern kl. 1—2; öfwerläsning af följande let: tionstimmars lexor, som böra wara korta. kl. 2 —3; läsning i slolan tl 3—5; middag El. 5—6; förberedelse till följande dags lektioner en a twå timmar på aftonen, beroende på åldern, samt en timma på morgonen samma dag stolan ånyo besötes, alt med betydlig inslränknina i hemffrifs ningarne. Bland inbjudarne till aktietekning i Engels holms stenkoltsaktiebolag märkes kaptenen och ledas moten af riksdagens första kammare C. F. Bure man. Nykterhetsverksamheten i wårt land har på de allra flesta stallen i wärt land wän dt sig så uteslutande mot bränwinet och de ohyggligare följderna af den dryckens omätiliga föriarande, att ölet ej blott fätt wara i fred utan äfwen rätt ofta jramstalts säsom en lämplig ersättningsdryck för de arbetande klasserna att bruka i stallet för bränwin. För mår del ha wi alltid hyst misstro till ölets förmåga att werka i nykterhetens tjenst och wi finna denna misstro styrkt och ökad af en stildring, fom i dessa dagar stätt att läsa i Böter borgs Handelstidning od) hwari en resande bes råttar om hwad han säg och hörde ombord å en ångbåt, med hwilken han gjarde en tur upför Randsfjorden. Sasom en warning emot oprattiffa ölswärmerier är slildringen wärd att läja och wi meddela den därför här, få lydaude: Hela båten luktade öl, och brickor med fula ölbuteljer, buros fram od) tomma bort i en ouphörlig tretsgång genom den stojande trängseln af män, kvinnor och barn. Och detta öldrickande fortfor sedan lika ursinnigt under nästan Hela res jan, hwilten sammanlagdt uptog en tid af inemot sex timmar. Jag säg äldre familjefäder af en werkligen präktig och alwarlig bondetyp midt i ringen af hustru och barn småningom sjunka från ett tillstand af fulltomlig nykterhet genom alla graderna ned till den slappaste redlöshet, få att de ej funde fe på de fina utan att blinta eller tala till dem utan att bida — en i sanning mindre slön utwecklingsprocess att bestäda. Hwilta fvans titeter de härunder häfde i sig, kan du swårligen fatta. Ja, jag tror sannerligen att om en äkta öldrickare från konungariket Bayern fett dessa bönder, slulle han af häpnad ha fläppt fin seidel och förklarat fitt fosterlands fat förlorad. ÄÅfwen Huss trur oc) döttrar, ja själfwa mormor, där hon fatt och waggade af och an med darrande händer och hufwud, läto utan stor swårighet truga i fig glas på glas, till def ändtligen ocfå hos dem ölrufets kännetecken framträdde. (J förbigående sagdt: man må ej inbilla sig att ölruset är af nägon finare art än bränwinsruset, twärtom det är flums pigare och råare i fina ytringar, fulare fin utweds ling genom den djuriska omattligheten wid förtär randet, och slutligen enwisare i fin werkan d. w. s. kräfwer längre tid att fördunsta). De egentligen bjudande tyktes wara de yngre karlarne, och ett tacksamt fält hade de att bearbeta Innan båten hunnit halfwägs upför fjorden mar hela stådespelet uplöst i ett enda oredigt wirrwar af stoj, raglande oc gräl. Wid ett af landnings ställena såg en af de wärst druckne ynglingarne, en för resten wacker norstGut, på stranden mot: tagas af sin nyktre far, till utseendet en mwälmående bonde, af denne tillrättawisas och däröfwer råka i sådant wredesmod, att han rusade på fas dren. Ett fort men häftig brottning följde, fom lyckigen slutade därmed, att sonen tungt slogs til marken af fadren och där kvarhölls, wrålande af wrede. Att det war far och son, fick jag weta af en icke drucken person ombord, som kånde dem båda, äfwensom att sonen i nyktert tillständ mar en hyglig pojke, men att hans ölrus, hwillet ty wärr allt oftare äterkomme, altid gjorde houom wildfint. Allt intill denna dag hade jag fett den norske almogen i ett slags poetifkt slimmer af folkefortellinger, men nu började jag misstänka, att lita säkert fom det i wårt swenska almogelif finnes ett stycke prosa, som heter bränwin — hwilket utan twifwel utgör både början, utwecklingen oc slutet af månaa merflian almnaohiftarior — fika kfonr