T51 OT 111911 CEz:murl VIVIES A wensom sockertoppskål, morötter oc gurkor, hbwarigenom å daga lades möjligheten ati till och med i de nordligaste landstapen en lönande odling af ätminstone wissa flags kötswäxter fan bedrifmas. Bångbro aktiebolags delegare hafwa på urtima bolagsstämma i Stockholm enhälligt beslutit att, om försäljning af bolagets egendom ej kunde ega rum inom en månad på wilkor, fom wore fördel: aktiga för aktieegarne, slulle ftyreljen afträda dens samma till konkurs. En förfalskning af wär religionsstiftares ord omtalas i bref til Swensla Medborgaren af en öftgöte, fom i Mogata församling å IBitbolans det i Oftergötland fett en å predikstolen anbragt inftrift, få lydande: Jesus allena äraniftälet för den heliga ffrifts ocd: Bud allena äran. Allmänt nordiskt folkmöte. J bref till Smwenfta Medborgaren från Walla skrifwes den 8 dennes. Wid folkmötesbestyrelsens sammanträde härftäs des förliden gårdag tillstädeskommo mellan 30 och 40 personer. Som ordförande därwid fungerade ortens riksdagsman hr L Ersson i Wik. Då wid detta sammanträde skulle bestämmas om utfärdande af inbjudning till nästa folkmöte, fom, enligt före gående mötes beslut, borde blifwa ett allmänt nordiskt möte, anfågo de närwarande, att en in bjudning till ett få midt omfattande möte borde utgå från några allmänt kända och aktade män, hwarföre styrelsen updrog åt riksdagsmannen L. Ersson att å dess wägnar anhälla, det hrr Fulius Mankell, Uhr, C. A. Larsson i Maspelösa, Jonas Andersson i Häckenäs och Ola FJönsson i Kungshult mätte i förening med honom jämte de öjriga födermanlands-rifsdagsmännen hrr C. E. Ersson i Surssa och A. P. Andersson i Helgesta utfärda inbjudningen och bestämma dagen (omkring mid: sommar), samt i förening med bestyrelsen föreflå öfwerläggningsämnen. Detta updrag lofwade Hr L. Ersson att åtaga fig samt framdeles om ut: gången däraf meddela sig med styrelsen. Wid fråga om lämpligaste platsen för mötet ansägo alla Katrineholm nu, fom förr, wara lämpligast, dels för sitt centrala läge od) dels för att där finnes en stor och rymlig lokal. Om ungdomens lekar slrifwer i S. D. hr O. v. F. en förtrafflig upsats, hwarom wi meddela följande utdrag: Hwar oh en, fom werkligen satt fig in i up: foftringsfrågan, har utan twifwel med bekymmer märkt, huru man sitt sträfwande att gå rätt längt på det lärda området alt mera trängt undan gläds jen och den ostyldiga leken. Man Har få utejlus tande tagit barnets oc ynglingens intellektuela krafter i anspräk, att föga rum lemnats för ut wecklingen af de fysisla och åf de praktisla anlagen. Man har i förra fallet sökt hjelpa misstaget genom strängt reglementerade gymnastiköfningar, men för den senare angelägenheten har man hwarken haft öga eller öra. Förhällandet har betlagligen alt för kännbart hämnat, fig i den — oaktadt hwad däremot än må protesteras — otwifwelaktigt werts ligen förekommande sjukligheten och fysiska fwag: heten hos den studerande ungdomen, för att ej här tala om alla de afwägar, hwarpå samma ungdom föres, då han, nästan stängd från en nyts tig oh ändamålsenlig urladdning af fin finliga naturs öfwerflödande krafter, lockas in i en mängd förhärjande njutningar, fom ej i ringa grad med werla till det abnorma förhållandet oc de fysisla krafternas ödeläggelse. Skola lekar i fria luften werkligen för wår ung: dom funna införas, få mäste, sedan stora öpna lekplatser blifwit anskaffade eller utsedda, leftionatimmarne i stlolorna på helt annat sätt fördelas, och i det närmaste den indelning af lettionstiden återtagas, som i äldre tider war den gållande. Det har också wid flere tillfällen af månge frame stäende läkare ganfta allwarligt blifwit framhällit, att man i en ej ringa grad hade att tillslrifwa concentreringen af läfetimmar den öfwerklagade öfweransträngningen — men dessa ord hafwa fått dö bort i rymden, ty alt befanns wara wäl be stäldt. Wi hafwa ej kunnat dela denna senare äsigt. dels därför att wi haft full tillit til nämde lätares witsord, dels just därföre att genom denna concentrering lekar i fria luften af antydda flag omöjliggjordes, dels att ingen tid lemnades mid dagsljus för praktista öfningar — flutligen därför att wi anfett, att ett tidigare på dagen mwunnet afftutande af stollasningen endaft medförde fördelar åt de lärjungar, fom egde goda och bil: bade hem, där den långa oafbrutna hemmawaron kunde gagnande utfylas; då däremot densamma, bär den ej öfwerwakades, säsom i stolkvarteren i lIandsortsstäderna, kunde blifwa högst menlig. Ut förligare hafwa wi hast tillfälle att utwecla alt detta i en äldre, färftildt utgifwen upsats: Den nödwändiga harmonien i upfostran, och där sökt wisa, att frågan om arbetstidens fördelning i ftoIan, ätminstone hwad det gäller hufwudstaden. på det närmaste sammanhänger med en förändring ked och ger med gladt skall, tillkänna när han funnit sin herres spår.