Sundsvalls tidning – 14 januari 1875, sida 2

Sundsvall ). U Jannati. Ljus, om ock sparsamt, börjar nu falla öfwer de senaste händelserna i Spanien och hwod däri genom warder kändt witnar om de meft olycliga förhållanden och innebär ett alt annat än gynsamt warsel för Alfons. Den tilldragelse, hwarigenom han wardt konung, wisar sig nu hafwa warit ett af dessa för Spanien få egna pronunciamentoLr — ett militärupror, till hwilket folket intagit en blott afwaktande ställning. Någre med repudliken missnöjda generaler hafwa, swikande sin pligt att förswara den bestäende ordningen, ansett bekväs mare att ställa till ny oreda än att gå i fält mot karlisterna. Af Spanien kan wäntas att inom en ide alt för lång tid någre karlististt eler republikanslt sinnade generaler stola följa det nu gifna föredömet och då är det sannolitt slnt med Alfonsos härlighet. Dess för innan skall han dock hafwa hunnit att göra icke så litet ondt genom till intet görande af några obestridligen goda frutkter af den kullstörtade republiken. OM ty wärr har man rätt att frukta det wärsta. Undertryckandet af den republikansta tidningspressen, ingreppet i Madrids kommunala själfstyrelse oh åter knytandet af förbindelserna med päfwedömet d. w. s. återuprättandet af statskyrkan och biftopars nes allmakt öfwer den offentliga och enskilda underwisningen — äro handlingar, fom höra hemma i den mörka medeltiden od) ej borde werkstälts af en man, hwars upfostran gjorts utom Spanien. Lelegrammen hafwa påstätt att intet motstånd egt rum och det lär äfwen wara sant; men ens ligt Gambettas tidning haswa underrättelser ins gått, hwilka minskat den oblandade hänförelse, hwarom telegrammen talat. Några timmar före Sagastas afsted war en Madrid-tidning full af ins sagor mot generalernas upror. Ingenting är mera fjärran än folkets enhälliga bifall och det är därför lätt att förstå, hwarför den unge konungen ide brådftat att gifwa fig af til Spanien. För wisso har han att påräkna understöd af det ultramontana presterskapet liksom ock af de ämbetsoch tjänstemän, hwilka wid ftatshwälfningen 1868, då Jsaballa afsattes, miste fina befattningar och nu hoppas att åter få taga plats kring köttgrytorna; och det kan äfwen antagas att alla de mera erfarne republikanerna skola till en börs jan intaga en afwaktande hållning; men därtill inskränker sig ock det gynsamma i utsigterna för )onom. Det fins ingen, fom hyser någon känsla för folkens wäl hwilken ej med glädje frule fe att tt konstitutionelt konungadöme äfwen under IMl