Sundsvalls tidning – 12 januari 1875, sida 3

Bordsglädjen är på landet en verklig gudaskänk, engelskan begrep alldeles icke hvarför Ida blott hastigt förtärde några bitar och sedan genast steg upp — afkortandet af en maltid tyckte miss Till under alla omständigheter vara omoraliskt. Öfver bröstvärnet vid det svindlande djupet böjde sig Andreas. Grefvinnan, vände tillbaka till honom. — Skola vi skjuta till måls, sade hon. — Nidiga grefvinna, det är omöjligt. — Hvarför? — Se på era händer, huru vill ni därmed hålla min studsare? Grefvinnan Ida log öfver hindret. — Hvad kan man eljest göra? — Fiska i Faulensjön, söka plantor öfverallt i bergen, lyssna på djurlifvet, taga fogelns unga brud ur nästet, och vänja vid människans hand. i — Gifves det så många förströelser på landet? — Naturen är ofantligt rik. — Börja vi således! Vägarna öro dåliga nådiga grefvinna. — Det betyder iogenting. utropade den unga damen i hvars ögon det lyste och blixtrade. Andreas förde tigande grefvinnan Ida utför en brant sluttande stig. Han betraktade förnöjdt huru hon med lätthet öfverhoppade alla hinder. Den smala dalen blef öfverskriden sedan gick det opåt på andra sidan. Såsom en munter fogel sväfvade grefvinnan Ida upåt, alvarligt återhöll bergsbonden hennes brådska .2222 — OO —