lika tydligt lade i dagen den varmaste kärlek till honom, sökte han en civil atjenst och fick äfven ofördröjligeu en sådan, då turst Kaunitz gynnade honom. Den 26 maj firades parets förlofning, ock: vigseln skulle ega rum uti den ongränsaude kyrkan klockan 10 på förmiddagen den 26 juni. I olyckan bar människan sällan några slägtingar eller vänner, men ler lyckan emot ,henne så tillströmma de från alla sidor liksom kråltoraa vid ljusskenet. IIauswalds moder förkunnade sin son den nyheteu, att hofrådet Stieler, ev nära anförvandt till hevne; hade uttalat den önskan att fa vara tillstädes vid hennes sons bröllop, ock straxt därefter kom Annette och underrättade sivu fästman med sladjestralafde ögon, att abboten i Klosterneuburg. en styfson till hennes aflidne mormoder hade sagt, att han skulle komma till Wien och själf viga siv unga slägtinge med tullföreståudaren, i fall denne persouligen inbjöd honom därtill. För att bereda Aunette en glädje. besökte Hauswald abboten. Denne emottog honom på det vänligaste och lofvade honom att själf komma till Wien och förrätta vigseln. Bjudningslistan till bröllopget intefattade följande personer: herr von Radost in, fördetta regeringsrad; baronessan Emillivon Witthahn; hofrådet Stieler; major von Advathon; underlojtnant Lachuer; fändrikarne Binder, Westmaier och Aldrigfull; fältväblarne Platzl och Tolfkrus; samtliga austalda vid kejsarinnans grenadierregemente; tygmästaren Siebner och hans. fru, brudens, föräldrar; brudgummens moder och broder; den gamle hofspaliermakaren och hans. fosterdotter, koutrollören vid Nussdorfertullen och hans två döttrar, dessa sistvämnde i egenskap af brudtärnor; samt slutligen abboten i Klusterneuburg. Klockan är redan sju, sade Binder till Hauswald, och du sitter ännu kvar vid skrifbordet! — Det kommer ju jämt och samt folk att expediera, svarade Hauswald, och den tjensteman vid tullstyrelsen, som i dag lofvat sköta min tjenst, har ännu ej iufunnit sig. — Eu galavagu kommer inkörande genom tullen, anmärkte Aldrigfull ät Binder. — Abboten från Klosterneuburg kommer kanske redan? menade Binder. Hauswald spravg genast upp från stolen och tittade genom fönstret. — Det är inte abbotens livree, sade ban. För tusan! det är Lachner, som sprivger ur vagnen. Fändrikarne ilade löjtnanten till mötes och tryckte hans hand.— Men for knäfveln! hvad är det för ett vackert ekipage du har? — Denna vagu tillhör icke mig. utan baronessan Witthahn, och är ärnad till brudpaJrets begagnande. Ilästarne däremot äro visserligen mina, ehuru jag egentligen anser dem för var gemensamma egendom. De hafva rämiigen stihhört en viss baron Jamvitsch. I går förmiddags var jag på besök uti Hernals. Radostin menade då att vi borde lata honom återfå ssina hästar, emedan de voro ojämförligt bättre sän Radostins, som han fått i stället. ehuru afven dessa äro ntmärkta kreatur. Jag begaf mig åstad till herr von Thugut men fann, att vi. upgjort räkning utan värden, Thugnt lät nämligen visserligen hästombytet ega rum, men bad Almig sedan hålla till godo med sina hästar, dels osasom en gäfva af honom till minne af baron elJamvitsch, och dels såsom en present af hans hlkusiv, dem rike grefve Chotek, fadern till den af Riedesel i duell gödade fangne majoren af ölsamme namn, för det jag hämnats hans död och visat att Österrike eger fäktare, som i skickdslighet kunna mäta sig med preusseus bästa. alFörgäfves vägrade jag emottaga dem, emedan, lelsom jag sade, blod lädade vid gåfvan, Han I förklarade, att om detta skäl skulle antagas, skulle af samma grund ingen krigare kunna emottaga belöningar för utförda krigiska bragder. or Jag nödgades altså behålla håstarne. — Men adl... är Hanswald — Har bruden och hennes — 2—