Tjugusjunde Kapitlet. Ett besök i kruttornet. De första stralarne af morgonsolen, hvilka föllo på tullhuset vid Nussdorferlimen, funno där festliga tillredelser. Festligheten tecknade sig visserligen ej till att blifva så praktfull och dyrbar som om den egt rum uti furstliga salar, men en tulltjenstemans boning är också ingen furstesal. Till att därstädes åstadkomma festlig glans behöfdes ej mer än ljuskrona med glasprismer och breda guirlander af naturliga blommor rundt omkriog väggarne. Dessa hade tormen af upstående pelar, i flera hvaraf sammanbundna med bryggor och nedföllo i särdeles mängd vid tönstergardierna. Ett bord be: tacktes med en stor duk, hvarpå blomstervaso stäldes. Mattor lades på golfvet, och nya, mec gult plysch ötverdragna möbler sattes omkrinj väggarne. Tullnären själf, satt på sitt ämbetsrum, t: de första morgontimmarne gifves det här myc sket att göra, då vid denna tid lifsmedel i mäng linbringas genom tullen och därstädes förtalla: