var första orsaken till förräderiets uptäckande. Denna uptäckt var vida vigtigare än den ar konferenserna. Jag kan möjligen ännu hafva stort gagn af honom och vill därför ytterligare pröfva hans användbarhet. Men om jag skall lyfta honom högt, skall jag däremot störta de tre, nej de fyra uslingarne så mycket djupare. Huru än profvet i natt aflöper är mitt beslut fattadt! Sa talade forsten, och att profvet lyckades har detta kapitels förra afdelning visat. Tjugusjätte Kapitlet. Tre andra audienser hos furst Kaunitz. Fursten satt uti sitt emottagningsrum uti statskavsliet och ahörde med otalighet en ansökan som hofoperasangaren Ferrare framställde pa bruten tyska men likval i ett särdeles flytande föredrag. — Jag vet änau icke, hvad ni önskar, afbröt bonom tursten, otaligt. Tala tydligt, herre. — Altessa, svarade denne. Ni är min gynnare. Ni är appladerat, när jak sjunkit det öga c. — Jag applåderar aldrig, hvarken då pni sjunger det höga e, eller då sjunger något annat, sade fursten. — Men af Altessas leende ar jak sett, att Altessa, tänker att italienaren ar mera sulle ok konst än undrade tyskar tillopa. Dep skiklike Ferrari kan Altessa göra lykhk, ok jag skall då sjunka lika skönt som serafim i immelen. — Nå, så låt mig då höra, på hvad sätt jag kan göra er lycklig, anmälde tursten. — Med Altessas tillåtelse, fortfor sångaren, skall jak sjunka min ansökan. — Det tillåter jag inte, sade fursten med ovilja. Statkansliet är ej något komedihus. Uttala er önskan nu, eller kom igen en annan gång, om ni så behagar. Da Ferrari såg, att han med sitt skämt och buffoneri ej förmådde stämma fursten till sin fördel, ändrade hon ton och sade: — Jak tillåter mik först att underdånikst tillkännagifva för Altessa, att jak älskar fru von Piknitzer ok ar bett om eines and. — Det där rör mig alls icke, svarade fursten. — Fru von Piknitzer sade till mik: — Ferrari, ni är omtyckt af förnäma errar. Om ni kan brinka till stånd att arrendet af tobaksmonopolet förlänkas för mik, blifver jak er brud. — Nog, Ferrari, jag kan ej göra er lycklig. Staten tager af vigtiga grunder själf tobaksmonopolet i egen hand. Statskansleren ringde med en bordsklocka, hvilket för vaktmästaren var ett tecken, att en annan audienssökande kunde få företräde. Ge nast öpnades dörren, och en tarfligt klädd kvinna ioträdde under ödmjuka bugniogar. Ehuru Ferrari såg, att fursten ej längre ville skänka honom upmärksamhet, aflägsnade hau sig dock icke, ty han ansåg ännu ej sin sak förlorad. Kaunitz vände sig emellertid från honom och blickade forskande på den gamla frun, som utan dröjsmål framstälde sitt äreude. Jag är enka efter salig instrumeotmakaren Fremd började hon i klagande ton. — Att hennes man är salig, afbröt henne Kaunitz, vill jag ej tro, förr än hon visar mig ett intyg från den helige Petrus, hvarur kar inhämtas att han verkligen låtit honom passera Heunes man var en spetsbof; men jag gör inte henne vägra törebråelser därtör. Jag tvärtom beklagar henne. Hvad vill hon mig då? — Det går mig mycket illa, ers nåd, svarade bon. Min dotter är död, och min sor ströfvar omkring i främmande länder. Jag sta ensam i verlden och förmår ej längre arbet: Ianan jag wifte mig med Fremd, åtnjöt jag er pension af 290 gyllen ty jag var enka efte salig kapten Heller. — Heller kände jag. Han var en br karl. Honom tror jag hon lugat kan kalla fö salig. — Nu vill jag underdånigst anhålla att å terfå min pension. — Jag törs ej bevilja heones ansökan. — iAi ...AAH