Sundsvalls tidning – 15 december 1874, sida 2

Kejsarinnans Grenadierer. Uistorisk roman Theodor Scheibe. Öfversättning för ÅSundsvalls Tidniug N. K. (Forts. från n:r 143 B) De båda skälmarne lemnade rummet. När de komma till trappan, hvilken liksom alla de yttre kamrarne var klart uplyst, skred Riemer förut, och Bonsleur följde långsamt etter honom. Den sednare stod ännu på trappan till andra våningen, då hofmästaren redan med det brinnande ljuset i handen smög sig genom tapetdörren, som befann sig i en sidogång af första våningen. Med dröjande steg skred handsekreteraren framåt och spejade åt alla sidor, för att vara säker, det ingen annan tjenare fanns tillstädes. I dörröpningen vände Riemer sig om och vinkade honom leende att följa sig. Då tog den otrogne handsekreteraren stora men sakta steg och var i ett nu i spegelsalongen Tapetdörren tillreglades inifrån, och de både vännerna togo hastigt vägen till furstens arbetsrum. Då Reimer lade handen på nyckeln, öpnades dörren dertill utan buller och tillslöt sig sedan lika tyst bakom dem. Innan de vände sig till skåpet, ilade hofmästaren genom hela den rad af rum, till hvilken man kom från arbetsrummet, och sade dervid högt: — Jag måste se efter, om allt härstädes står rätt till. Dessa ord skulle rättfärdiga honom, ifall folk fanns gömdt i något af rummen. Dock hvem kunde här hålla sig undangömd? Alla tjenare, som kunde anses för farliga, hade lemnat huset. Därom var Riemer