Sundsvalls tidning – 10 december 1874, sida 2

förening med den erfarenheten att jämmäl lös: drifweriet i betydlig mon aftagit torde förklara hwarför ferftilde tillsyningsmän öfwer tiggare och lösdrifware antingen ide blifwit utsedda eller också där de finnas, ide äro aflönade, såsom dock fattig: wärdsstadgan bjuder. Då tillsyningsmännen icke hafwa nägonting att göra, anser man aflöning öfwerflödig. Endast i de mot Westerbotten an gränsande socknarna i Norra Ångermanland, äfmens fom i Arnäs socken ktagade man öfwer att befoll: ningen då och då hemsöktes af s. k. tattaresällskap merendels från Norge, hwilka wäl någon gång kunde betjena med någon yrkesslicklighet eder smähandel, men dock hufwudsakligen lefde på tiggeri, få att man onstade blifwa dem kvitt, helst som dessa följen, under männens frånwaro från hemmen, med hotelser aftwingade de upsträmda kvinnfolken hwarjehanda förnödenheter. Dylika sällstap genom ströfwade dock mest de aflägsnare fjellbygderna, men syntes undwika de nedre mera befolkade trafterna, hwarest de lättare kunde anhållas. Fattigwärden är öfweralt gemensam och den i mellersta och södra Swerige ofta förekommande rotindelningen har ingenstådes wunnit insteg. En modifikation af den gemensamma fattigwärden i nyssnämde syftning förekommer dock i en och annan soden få till wida att dessa socknar blifwit indes lade i wissa distrikt, hwilka hwar för sig förse de fattige med husrum och äfven med wissa Llifsförnödenheter. Fattiga barn äro öfweralt utadorderade, och ehuruwäl det för känslan motbjudande förfarandet att å auktion utbjuda barnens underhåll på ett och annat ftälle fortgår, försäkrade man dock att wid dessa auktioner hänfyn altid toges til fostersöräldrarnas moralista mandel och lämplighet i öfrigt, få att ide uteslutande eller ens företrädeswis affeende fästes mid de lägsta anbuden. En betydande lättnad uti fattigmårdstungan bereda. de på många ställen ännu uprätthållna fodenmagasinerna, hwilka hafma ganita betydande tilgångar, dels in natura och dels i penningar. Dessa sockenmagasin hafwa under de fenare åren på flera stallen ftått fyllda oc följaktligen icke lemnat någon afkastning, enär desamma icke blifwit för utlåning anlitade och utlåning genom s. k. twångslån ingenstädes förekommer. Kapitalisering af fodnes magasinens behållningar wågade man försigtigtwis ingenstädes försöka i anseende till swårigheten att under härda år och då hamnarna tidigt tillfrysa anstaffa spanmål, men ett annat förhällande kunde inträda då orterna framdeles erhålla järnwägsförbindelfer. Oct gamla förfarandet att medelft säkallad fringgång försorja rotehjon synes alt mer och mer förswinna. Fattighus äro här och hwar inrättade men merändels äro fattighjonen fördelade på by: arne eller bortackorderade. I allmänhet synes. fattigwärdstungan wara lindrigast i Ådalssocknarna få att t. er. i Funsele socken någon serstild uttaxering för fattigwärden icke eriordras utan de fattige underhällas af en del af sockenmagasinets kontanta behållning, hwaremot upoffringarna för fattigwärden inom socknarna i norra Ångermanland äro jämförelsewis större, och mähända störst inom Skorpeds och Arnäs socknar, i hwilken sistnämda socken fattigwärden för någaa är tillbaka war fyns nerligen tryckande så att werkningarna däraf ännu. läto fig fönnimmas. J Örnjöldswik, hwarest fattighus ide finnes, upgafs kostnaden för fattigwärden uppgå till omkring 1,500. (Fortf.) Framtidshägringar