Sundsvalls tidning – 1 december 1874, sida 2

— Riktigt anmärkt, sade Lachner. En grenadier, som tjent ut sin värfningstid, har för mig omtalt edert äfventyr. — Nå, så hören mig vidare: Skälmen förrådde mig Då jag någon tid stått och tittat genom nyckelhålet, för att utforska någonting, blef jag oförmodadt bakifrån öfverfallen afnågra män, som togo min sabel ifrån mig Jag var fången och blef förd till furst Kannitz. Han befann sig midt ibland några ordensbeprydda herrar och sade: Nu ser du mig och de andra ministerna; men priset för förevisningen skall blifva dig väl högt. Du skall för framtiden beröfvas hvarje tillfälle at blanda dig i diplomatiske hemligheter. Gå nu! — Jag inspärrades i en källare och måste stanna der i två timmars tid. Derefter fördes jag uti en sluten vagn och escorterad af dragoner till Egers fästning, der jag innespärrades såsom statstånge, Man behandlade mig väl, och jag fick vida bättre mat än vid regementet samt tillstånd att omgås med förnäma herrar, hvilka liksom jag voro fångar derstädes. Ett helt år igenom fogade jag mig mitt öde; men som jag ej hade någon egentlig sysselsättning, blef jag då mätt på lifvet der och begaf mig derifrån En fången major ville rymme och gjorde mig till sin förtrogne och vi rymde tillsamman på så sätt, att vi för skaffade oss ett rep, och derpå klättrade ned från en af fästningens bastioner. Vi kommo lyckligt öfver gränsen. Majoren lemnade mig och jag ströfvade planlöst omkring en tid, til dess jag slutligen foll i händerna på några preussiska rättsbetjenter, som trodde, att jag var en förrymd missdådare. Jag måste nu aflägga en fullständig bekännelse och ålade: sedan att välja emellan inträde i preussisk tjenst eller att såsom rymmare utlemnas til österrikarne. Jag tror att om herrn (har vände sig härvid till Lachner) varit i mit ställe, skulle han hafva gjort på samma sät