Sundsvalls tidning – 21 november 1874, sida 2

upställes af en förf., fom tefnar fia Å. i Östgöta Correspondenten för den 14 dennes od) beswaras äfven af honom, sedan han först slildrat det öfwer hand tagande onda: bedrägerier, plundringar af allmänna medel och balanser bland de s. k. bildade klasserna, samt mord, röfweri, grofwa stölder och dylikt bland den lägre befolkningen. Räddningen kan endast finnas i kristendomen. Sedan R. betonat detta, sortfar han salunda: Men ha wa wi i Kristendomen, hwars höga upgift, enligt den gudomlige stiftarens ord, är att förwerkliga Gudsriket i of, ännu efter 18 åre hundraden, hunnit tränga igenom ssdlet till färs nan? Swaret är till hnfwudsaklig del gifwit i den för kklarhet, matta och logista slutföljder utmarkta upsats rörande Upsala missionsforenings senaste årsmöte, fom ur Upsala Posten warit återgifwen i de stora tidningarne oc) öfwer alt i landet framfallat det storsta bifall. Det religiösa nitet, dar det i wara dagar startast framtrader, uppenbarar fig förnamligast i bildandet af partier samlade kring hwar fin dogm, och oftalt förkättvande hwarandra. Dessa dogmstrider äro gens gangare från dem fom i 3:dje och följande seklerna erbjodo det osedliga och okristliga skadespelet af en religion, som pa samma gang blir alt mindre strang med asseende på sederna od) heligheten, och alt mera fo rdrande i afseende på lydnaden och dogmen. Nar man hör detta idkeliga ringaktande af den sedliga lagen och de goda garningarne, och hanwisande endast till tron, upfattad icke såsom männistans kansla af gemenslap med Bud od) hela hennes wåsens beroende af honom, utan blott och bart sasom försanthallande aj wissa lårosatser, få maste man med betummer fraga, hwilka frukter för det allmanna lifwet dessa läror stola bära i enfaldiga och till der goda motsträfwiga sinnen. Och nar den inre missionen, som wunnit en sadan utbredning od lyckats erhålla få starka förftärk ningar, fom nu är fallet, ide flyr att genom fina mest framstående talare i rifets första univerfitetsstad offentligen wflunga ord, sadane fom wid Upsalamötet. jå är lätt att förfta, till hwilla öjs werdrijter de unga kolportorer göra sig skyldige, som utsandas i landsorten och infor en olärd, bes garligt lyssnande hop öfwerbjuda hwarandra i alt fom adagalågger deras på jamma gång nit fom okunnighet och stora enfald. Efter ett sadant förez drag om nåden oc) tron och med fördömandet af kristendomens sedliga moment, sasom ledande blott till egenratt ärdighet, hörde wi en andaktig lyfnare hwista att han more twehägsen hwad slags ondt han (hon) stulle göra sig styldig till, för att helt oc) hallet kunna fly till tron, d. w. s. före santhallandet Huru ofta än Skriften framhåller att wåra gärningar följa of efter, att Gudarike bestär ice i ord, utan i fraft, att i Kriftus gäl-z ler endast sadan tro, fom är werksam i kärlek — huru än Paulus förmanar oss att blifwa rike på gode gärningar för att winna det werkliga lifwet, samt att fwar och en stall upbåra lönen för bwad han gjort, ware sig godt eller ondt, så hör man alt för fällan härpå lägges tillbörlig wigt. Att tron gör salig och ide gårningarne innebär därför — som förf. i Upfala-Poften rigtigt anmärker — endast att det ide är den eler den enulilda handlingen, ide en gång summan af hand: lingarne, utan hela det mänfiliga wasendets rigtning, fom är bestämmande för männiftans lydsalighet. Herren fer till hjärtat och pröjmar nju: rarne. Skall därför kristendomen funna bekämpa mas terialiomen och i oss werka en ny anda, så maste den falsia upfattningen af trons grund och wä sende aflägsnas, od) större wigt laggas på det sedliga momentet dari. Landskrona elementanläroverk har i dagarne latit talas mydet om fig. En kollega S:t Cyr, lärare i religion, fann en morgen pastor Lundegårds fon, Justus, inneha en bibel, fom til hörde en pastor Granbergs fru och örebradde q08jen därör på ett fött, fom i det allra närmaste liknade en besslyllning för stöld. Gossen klagade för sin fader och denne anmälde läraren hos lärowerlets kollegium, fom wid anstald undersökning fann, att pastorerna Granberg och Lundegärd ha hwar sin alldeles lika bibel, hwilka bada legat i sakristian en sondag och förwexlats af fyrfomwatt: mältaren, då han efter gudstjanstens slut slulle bära dem hem till egarne och att följaktligen g08sen, då han å sin fars bord tog boken, sick hr Granbergs bibel. Kollega S:t Cyr fit i klassen göra unge Lundegard sin ursakt, berättas det i slan åa tidningar. En större skandal an den, som en tid bortåt pågatt i Kalmar än, lärer man näppeligen funna tanta sig. Folks oleinspektören, lettor Lonnroth i Kalmar, spelar förnamsta rollen i det sorgliga sladespelet, hwars s ilda uptraden upföris än här, än där mid domstolarne i lanet. Irydfrihetsåtalet mot tidn. Kalmar fänner man till; det medförde ingen heder för hr L. Därefter stamde hr L. en komministen Ljungerantz i Långemåla för