Det VOL UPLYIAS, att hr Löonuroth utt det oswan omtalade målet mot tommin. Ljugcrantz fjälf erkände fig ha begått det wald, hwarför nu är stämdt. (e. K. A.) Gåfva. Rådmannen P. A. Lindberg i Upsala, hwilken njutit fin upfostran på egendomen Wirafors, belägen ungefär 117 mil fran Borås, skänkte wid en familjefest i Flenstorp den 2 d:s 1,000 tr. till folkstolan inom Kinnarumma socken af Marks härad. Hans faders farbror, som wid radman L:o gossår, för ungefar 60 ar sedan, war egare af förenamda egendom, stänkte då till socknens stola 1,500 kr. hwilka tills för några år sedan hade förökats till ett kapital af öfwer 7,000 Er. Detta möjliagjorde för den eljest fa tiga församlingen att upfora det präktiga stolhus, fom den nu eger. För förolämpning mot lärarinna har en hultru Bengta Nilsson i MBitad, hwilren under på: gående lastimma inkommit i där warande småstola od) med smädliga yttranden förolämpat ffolärarinnan, fällts till twå manaders fäångelset. En nioåring offer för bränvinet. Under senaste marknadan i Torshälla stulo tre 9 till 11 års pojkar bränwin och drucko däraf. En af dem, en nioårig, wardt liggande i redlöst tillstand och ådrog sig darwid en så stark förkylning att han, oaktadt omsorgofull läkaren ärd, inom kort asled. Malmö handelsklubh. Under detta namu har af en del unga män inom handelsklassen bildats en förening i Malmö, hwijken afser bland annat: bildande öswerlaggningar, föredrag och föreläsningar; läsrum sör t dningar och tidslrifter, jämte ett hem under fritiden samt dessutom bot: samling, sangförening, nufifförening oc) bildande nöjen. M. H. T. Likbränning. I Dresden har nyligen eat rum den andra förbränningen af ett manniskolik. Den unga hustrun till en sydtysk läkare bad, då hon kände sitt slut nalkas, att man stulle-förbranna hennes lif i hället för att låta det längsame multna bort i jorden. Om förfarandet jtrifwes jran Dresden 3 uovember: I sörgar afton sledde förbränningen i den Siemengita fabriken härstades i närwaro af en liten krets Dresdenskte lakare oc) andre wetenskapsmän samt borgerliga myndigheter till handlingen nyt jades den Siemens ska litbränningsugnen. Ehuru inredningen af apparaten i den Siemenssta fabrifen är blott tillfällig och sålunda saknar hwarje prydnad samt närwaron af en stor mekanisk merte stad naturligtwis astadkommer åtskillig störning, fom ejjest ide stulle sinnas till, för opp dock denna allwarliga dödsfest på ett wärdigt, passande och för känslan ingalunda farande fatt. Det till begrafningen inredda fabrifsrummet war rikt prydt med blommor, i hwilkas midt kistan med den unga hadangångna stod, och hade därigenom aldeles mist sitt wanliga, grå och enformiga utseende; den fena aftonstunden, det owanliga i begrafningssättet, stundens allwar, den sorjande matens afsked från sin maka — alt detta samwerkade till att alstra en höatidlig stämning, sädan fom man knappast känner djupare wid en wanlig begrafning. Den prest man ombedt hade nekat att biträda. Hr Siemens höll därör i sället ett kort tal, hwarefter järnluckan öpnades och kistan sanktes ned. Så snart den heta luftströmmen inledts i förbrännengsrummet, wisade iattagelserna, att in genstädes uplagade något sprakande, rykande eldhaf; utan ett dallrande, matt, rödt sken spred sig om hela kroppen, som efter fort tid wardt rödglödande och därpå öfwergick till hwitglodning. Hela sortgången gjorde intryck snarare af en snabb förtorkning eller bortsmältning än af förbränning. Efter en half eller tre kvarts timme hade förbränningsakten redan kunnat wara afslutad, om ide de mjuta delarne och framför alt lefwer och lunga gjort större motstand mot hettan, få att förbränningen måfte fortgå i nagot öfwer 11 timme. Under hela denna tid märktes inga störande intryck hwarken på luft eller hörsel. Likjsom redan de gamla grekerne oc romarne ansago askans ups samlande sasom likbranningsceremoniens bhögtidligaste del, sa wisste den narwarande medicinalrad dr Kädjenmeilter på gripande fätt att här gifwa just åt denna handling den rätta helgden. Den lilla kvarlefwan af aska uptogs i en urna. — Såsom redan omtaladt, har (det protejtantiffa) prestersskapet afböjt att deltaga i lifbräningsceremonien och upgifwit fom skal, att man wantade från landskonnstoriet en afgorelse af frågan, om litbränning wore ett kristligt begrafningssätt eler ej, men att utslaget ännu ej kommit. Den högsta fyrtomyndighetens utsaga afwaktas därföre med stor spänning. i Forut hade i samma Siemensska anstalt förbränts liket af den engelste republikanen Charles Dilkes unga hustru, likaledes på grund af hennes egen önskan. Det är altfå twå unga kvinnor, som hos de moderna folken inwigt likbränningens begrafningssätt.