Article Image
sorder förbjuda all sådan bravur såsom föga gagnelig för det med fälttåget afsedda ändamalet. i) — Vidare har jag att anmäla, atertog Löwen-jWwald; att en herre i vagu jämte sin kammarstjenare denna eftermiddag försökte passera Elben, hvilket är förbjudet. Da de på post stående grenadiererna ej ville medgitva detta, sökte ban muta dem, men blet at grenadiererna iniförd som fänge. Då jag talade med honom, sdolde han ej, att ban ernade sig till kung Fredrik; men som hans pass voro i bästa ordning och lydde på baron Jamvitsch,. förste sekreterare hos ryske ministern, furst Galitzieo, tänkte Jag låta honom draga vidare, då min adjutant kapten Hertinger, som tillbragt 10 år i Peterssburg där hans far var vår generalkonsul, kom till mig. Jag lät honom då tala ryska med baronen, Hartinger förklarade mig efter en 4 stunds samtal, att den föregifne baronen talade ryskan så dåligt, att ban omöjligen kunde vara en äkta ryss, utan måste natva lart språket ur lexikon och grammatika. — Då jag erfor detta, lät jag sätta honom i häkte och skickade bans pass till generalauditören med förfrågan, om undersökning med honom borde företagas. Jag tillkallade emellertid en nyss till furst Kaunitz hit i lägret från Wien anländ andre sekreterare uti utrikes expeditionen, och denne försäkrade mig, att det ännu vid hans afresa för fem dagar sedan i Wien ej fanns någon rysk legationssekreterare med namnet Jamvitsch. — Någon sådan med detta namn har åtmiustone aldrig blitvit mig förestäld, uplyste kejsaren. Deune seänare red därpå vidare; men i stället kom fältmarskalken Lascy, och strax därefter en adjutant, som meddelade, att den fangue baronen Jamvitsch lyckats fly ur häktet, och att le husarer, som skulle bevaka honom, gjort hovom sällskap och medtagit sina hästar. Man rade ej bemärkt flykten förr, än det var för sent att upnå dem. De förföljande husarerna dade eudast på afstånd åsett, huru baronen och ians kammartjenare på hästarne satte öfver Eien, medan de två busarer, som rymt jemte lem simmat öfver floden. Men en af flyktinarne hade tappat hatten, hvilken blifvit lemad åt den på det stället kommenderande geeral Wurmser. (Forts.)

3 november 1874, sida 6

Thumbnail