tlenda konstapel med namnet Hecht. Detta sv. kunde anses för i det närmaste afgörande, e tersom artilleriet ej i likhet med iufanterie vexlade garnisonsorter, utan ständigt låg reg; mentsvis förlagt uti särskilda fästningar. Fjortonde Kapitlet. Krig. Grenadiererna tagas åter i anspråk. Krig börjades men ingalunda omedelbarliget Jutan först, när balfva sommaren var tilländalu pen. Åuda dittills hade underhandlingarna räck och vi skola snart se, att kejsarinnan inom kor äter uptog dem. Hon var den egentliga herr skarionan öfver de ÖsterrikiskUngerska arf länderna. dem hon ärft efter sin fader, och hen nes son, kejsar Josef egde därstädes endast de makt, som hon frivilligt ville inrymma åt ho vom. Efter sin faders, kejsar Fraus den förstes död hade han blifvit vald till Romersk kejsare men denna titel medförde ingen egentlig makt utan blott öfverbefälet öfver de smärre tyske furstarnes trupper uti gemensamma krig meicke-tyska makter. Åfven där var dessa smärre furstars hjälp högst osäker, och nagon sådan lemnades i detta krig alls icke, utan Österrike förblef hänvisadt till sig själf och sina egna krafter. Sedan det lyckats krigspartiet med Josef och Kaunitz i spetsen att genomdrifva sin afsigt, uprättades i Böhmen tvänne armeer, den ena vid Egerfloden under marskalk Laudon och den andra vid öfversta Elben under kejsaren och marskalk Lascy. Mot den förre stod prins Henrik af Preussen och mot den sednare Fredrik själf, De båda Österrikiska och de båda Ureussiska armeerna stodo midt emot hvarandra I ypperliga och svärintagliga ställvingar, där iugendera ville angripa den andre, utan väntade att först blifva angripeo. Under sådana förhåällanden kunde endast euskilda partigängare ge10m smärre ströftåg göra sig ett namn. Eno dag (det var den 9 Juli) anmälde geneal Wurmser för kejsaren, att några af hans oldater förföljt tvänne män, som dock lyckats indkomma öfver Elben, och att därvid hatten allit af den ene, samt att man under fodret lärt funnit en skrifvelse: Min dyre vän! Jag väntar er den 10 uli klockan 10 om morgonen vid skogen i Welslorf på vägen till Nachod på det ställe, hvarst de tre korsen sta. Ni. skall få se och tala ved konuogen. Era hemliga papper skola mycet fröjda honom, ty därigenom omiutetgöras lla den unge äregirige kejsarens planer. Er uillgifoaste. ?R.? 1 Kejsaren stoppade denna synbarligen om föräderi vitnande breflapp på sig och red vidare ill dess han kom till den afdelniog, som vår amle bekante Löwenwald numera, sedan han lifvit utnämd till general kommenderade. Här tannade han och frågade honom, om någonug tilldragit sig. — Ja, ers majestät, svarade generalen, solaternas ifver att slåss är så stor, att jag is ag nödgats skicka i arrest en hel soldatpaull, som i stället för att inspektera förpoerna, på en swygväg nalkats de Preussiska edetterna och medfört tre man af dem som ngar, Folket vill föra krig på egem hand. — Gif karlarne en skarp ullrättavisning imt tre dagars gratisaflöning och försätt, demst frihet, svarade kejsaren. Jag skall i en dag-Jt ———