m nn m 56(6(sf4s1727442utslag räddar mig från en skymflig död! Gi välsignelse öfver alla dem, som hulpo till lägga min oskuld i dagen! Tack, herr öfver för det offentliga upläsandet af denna akt, s räddar min heder! I samma ögonblick föll bojan slamrande fr Lachners lemmar. Han var fri, ty tecknet 4 vanöra och straff lag vid hans fötter. II var fri, och hopknapte handerua; hans blick höjd tacksamt mot himmelen. — Nu kan han gå, hvart han vill, sa öfversten till Lachner. Herr öfverste, jag vill stanna kvar, sv rade Lachner. Jag börde nyss att det bär i fält. Måste jag emot win vilja tjena und freden, gör jag det frivilligt uti krigstid. — Till hvilket regemente vill han förflytta frågade Löwenwald, — Jag vill förblifva grenadier uti kejsari nans lifregemente, för att fortfarande få de äran att under herr grefveus ledning strida blan tappre kamrater. — Jag råder houom, Lachner, återtog Li wenwald med fårad panna, att låta transpoi tera sig till ett annat regemente, ty jag år ac gunstigt stämd mot honom. — Jag gör endast bruk af den allerhögs! tillåtelsen att välja hvilket infanterigemente ja behagar, om jag längre vill tjena som sol dat, genmälde Lachner. Jag väljer hennes ma jestät, kejsarinnans lifregemente. På öfversteos befallning framträdde fanjunka ren med hög stämma och sade: i — I deras majestäters namn förklarar ja grenadieren Thomas Lachner, ater för hederli karl. Fändriken svängde tre gånger fanan öfver dev knäböjandes hufvud och sade därvid: — Och härmed är all skam och vanära ta. gen ifrån honom, och han och hvar och en forfaller till det strängaste straff, som understal sig att göra den ater hederlig förklarade grenadieren Lachner någon förebraelse, af hvad slag det vara mä, i anledning af anklagelsen, domen eller den offentliga framställniagen till allmänhetens åskådande. Trumslagaren slog en kort trumhvirfvel, öfversten befallde den knäböjande att upstiga och sade till honom: — Han har vu att inträde uti sitt förra led och jag förmanar honom att genom godt upförande göra sig värdig den höga nåd, som befriar honom från hvarje vidare undersökning angående honom till last lagda förbrytelserna. — Ilalft höger om, märsch! Lachner marscherade under sina kamraters glädjerop utföre fronten till venstra flygeln, där han hade sin plats i första ledet. Grenadieren Plåt. bvilken intagit hans plats, måste draga sig tillbaka uti andra ledet, och Lachner stod nu åter bland sina intimaste vänner. Öfversten kommenderade: Marsch! Musikkåren upspelade ett muntert stycke, och regementet satte sig i rörelse. En half timme sednare hade det redan bakom sig den den stora Taborbryggan, och genom lederna skallade ropet: — Letve kejsaren! Seger åt Österrike! Dod åt Preussarne! Bakom, den långa raden af regementets trossvagnar äkte i en enspännare den tröstlöse hofspaliermakaren Westmaier, för att åtfölja sin unge brorson till första raststället. Vi skola ou redogöra för orsaken till dröjsmålet med benådningsbrefvets afsändande och därvid siana, att det ställe i grenadierernas protokoll, som ästadkom den största verkan, var att, hvars betydelse, såsom vi redan antydt, hvarken upfattades af greuadiererna, eller generalarrendatorskan. När grenadiererna aflägsnat sig ur kejsarens rum, lemnade han deras papper ät furst Kaunitz med de orden: — fIved säger du om dessa handliogar? — Ers majestät, sade fursten, dessa papber måste noga pröfvas,ty den tanken måste ligga zanska nära till bands att kamraterna till enl