Sundsvalls tidning – 3 november 1874, sida 3

Jutta gallg uu bullttugen VUNNA tortg 10 —14 fe erfarenheter angående penningecirfulationsförhål: landen grundad lagstiftning. För första gången kommer riksdagens medmwere fan att tagas i anspråk för Elfjas-Lotringens buds getsförhållanden. Riksdagen fall säkerligen för landsmännen wid nedre och öfra Rhen ådagalägga det intresse, fom hela folket egnar förhållandena inom dessa urgamla tyfta områden. Widare stall framläggas ett lagförslag om in: förande af obligatoriskt ciwiläktenskap samt om utfärdandet af födelje: och wigselattester m. m. Trontalet omnämner därefter det lydliga aflus tandet af postfördraget i Bern och flutar med föls jande ord: Wåra förhållanden till ala främmande regeringar äro fredliga och wänskapliga, och i den bepröfwade wånskap, fom förbinder of med regenterna öfwer mäktiga riken, ligger en borgen för fredens waraktighet, för hwilken jag wågar taga ert fulla förtroende i anspräk. Från mig ligger hwarje frestelse fjärran att anwända det förenade riketo matt till annat än def förswar; fastmer är det just denna makt, fom fatt min regering i stånd att mid orättwisa försöl att göra def poli: tif misstänkt iakttaga tystnad samt gentemot den illwilja och de partilidelser, ur hwilka dessa försöt framsprungit, upträda kraftigt. Om de slhulle öfwergå till handling, då wet jag, att hela folket kring fina furstar skall wara bered att, när fom helst, med mig upträda för att skydda rikets rätt. Nana Sahib. Då underrättelsen om denna från det stora bhindu-uproret år 1857 ohyggligt beryktade orostiftares i dessa dagar timade häl: tande ånyo låtit hans namn komma inför wåra läsares ögon, ha wi trott det kunna wara af stort intresse att, efter G. H. o. S. T. meddela föl jande om denna förhatliga hinda: För 17 år sedan war namnet Nana Sahib kändt i hela Europa fom namnet på det blodtörtiga: ste widunder i mänsklig skepnad. Sedan def har man hunnit i det närmaste glömma honom. In: gen wiste hwart han efter den stora indisla res: ningens kväming hade tagit wägen, och man trodde att han war död. Men, såsom läsaren redan wet har nu telegrafen tillkännagifwit, att han lefwer och att ett hämnande öde låtit honom falla i en: gelsmännens wäld. Annu några månader före den indiska resnin:gens utbrott stulle man på frågan, hwem Nana Sahib war, fått swar: ett mönser af gentleman Han mar ett lejon i de förnäma engelt-indiit umgängeskretsarne oh ett föremål för tvinnornas gränslösa beundran. Han mar af kunglig börd och arfstagare till marattfurstens i Puna rang och rikedomar, hade ett wackert utsende, förde sig i sällskapslifwet på det mest utsökta sätt, hade införlifwat fig med alla engelsta sedwanor och war äfwen hemmastadd i den britiska bokwerlden. Det är sant, att onda tungor redan då hade ätslilligt att hwisia om honom — det sades, att hans slott i Bitur stulle wara slädeplatsen för de ohygaligaste utswäfningar — men detta wille ingen tro. Damerna i i den britiffe visekonungens hem förfälrade, att Nana Sahib ide kunde öpna fina läps par utan att uttala en högsinnad tanke, och om herrarne hade något att anmärka mot honom, war det, att han hade någonting för wakt od) stundom något salwelsefullt i sitt sätt att wara. Jngen anade, att Nana Sahib under denna yta dolde ett oblidkeligt hat til England. Orfaz saken war följande: Den siste fursten i Puna hade råkat i twist med dåwarande ostindiska kompaniet. Twisten ändade därmed, att jursten afsattes och förwisades til Bitur, en stad 1 , swensk mil från Kanpur, men engelsmännen försötmade denna hårda åtgärd med att gifwa honom en kungligt tillsturen pension. När han dog, gjorde Naha Sahib, hans fosterson, anspråk på hans titlar och årsinkomster, och sände, för att genomdrifwa det, ett ombud til England. Men anipråken tilbaka: wisades och pensionen indrogs. Furstens ofant: liga enskilda förmögenhet fom däremot utan ins wändning Nana Sahib til godo. Rana hade emellertid redan då fpelat engelå männen ett spratt, hwaråt han log i sitt ffägg ehuru han låtsade fig wara osyldig till saken. Det ombud han sändt til England upträdde näms ligen där med österlädsk prakt och gaf fig eller lät gifwa fig titeln af furste. Den engelska ariftokratien emottog honom med öpna armar, han sågs mid samma bord fom hertigen af Cambridge, pärer och lorder sökte hans umgänge — och när han sålunda gjort fig hemmastadd i Londons lysande salonger oc) hans namn förekommit i de engelska tidningarnas förteckningar öfwer höga gäster wid sästliga tillställningar i den offisiela werlden, lät Nana Sahib tillkännagifwa fin stora ledsnad öfwer det misstag som egt rum, ty hans ombud i England wore ingalunda en indist furste, utan en Nanas f. d. skoborstare, fom genom duglighet upswungit fig till wårdighet af lifbetjent. Man fan tänka fig den werkan denna uplysning skulle göra i Englands aristokratistla kretsar. Man har mades, strattade — och styndade att kasta glöm gssja äfmer saken.