Sundsvalls tidning – 29 september 1874, sida 6

öfver. För att göra slut på detta olyckliga tillstånd, förenade sig Ryssland, Preussen och Österrike. Dels för att skydda sina egna länder emot de Polska intrigerna och dels för att rädda detta lands närmaste provinser från en tygellös regerings olägenheter och visa de återstående, hvarthän tygellösbeten skulle leda, togo de dessa nästgränsande provinserna från Polen och införlifvade dem med sina egna förra besittningar. — De tre delningsmakterna handlade därvid uteslutande ur den kristliga människokärlekens synpunkt, och särskilt har Österrike egnat sina nya undersäters intressen all erforderlig upmärksamhet, gifvit landet nya organisation och skänkt at den fortskridande kulturen betydliga områden, i hvilka förut rådde den beklagligaste ordning. När förhållandet är sådant, måste man betrakta hvarje försök att rycka dessa länder från Österrike och återförsätta dem uti det förra tillståndet ej endast som ett majestätsbrott mot Österrike, utan tillika såsom förbrytelse mot hela menskligheten. — Det måste altså väcka afsky och förvåniog, om man erfar, att verkligen ett förbund för nyss antydda andamål blifvit bildadt, och i spetsen för detsamma stod grefve Turkovsky. För några år sedan lyckades det för den Österrikiska regeringen ej endast att komma på spåren hans stämplingar, utan äfven att uptäcka att han var samma person som baron Wilischka, hvilken vid 17 års ålder iaträdt uti Österrikisk krigstjenst och såsom Fändrik trolöst deserterat, sedan man vägrat honom en begärd permissiou. Lika som denne delinkvent sökte Turkowsky rädda sig genom att aldeles neka till alt, och ännu efter hans död menade många, att han var oskyldig. Det ena hos Lachner funna dokumentet bevisar dock till fullo hans Iskuld. Jag vill nu läsa upp det. Auditören lupläste därpå en af 47 medlemmar af Polska riksdagen för 5 år sedan på franska språIket gifven fullmakt åt baron Demeter Wislitsehka att ide Polen frånryckta provinserna bilda lett bemligt förbund, för att verkställa deras återstörening med detta land. Uti denna fullmakt lofvades han och alla, som ville biträda honom, utan anseende till stånd, rang, religion, loch nationalitet, befordran uti Polska rikets tjenst leller andra belöningar. Auditören fortfor därefter: — Genom det ofvan anförda är förräderiet follkomligt bevisadt. Som Lachner enligt sin tal 22 3 a talar franska språket, måste han Jconduitlista veta, hvad detia dokument ionehäller, och om nan utan upskof öfverlemnat det åt myndigheterna och ej sökt undandraga dem det. Detta sednare ärende ämnade han göra; men han ertappades på bar gerning, när han lemnade det åt baronessan Witthahn. — Önskar herr öfsuerstlöjtuanten, att jag ställer ännu flera frågor till denna anklagelse? Den tilltalade frågade Lachner: — År han så hemmastadd i franska språket, att han kunde läsa detta dokument? — Jag är fullkomligt mäktig franska språjiket, svarade Lachner. Dock har jag ej tittat vidare i detta papper, utan blott förvssat mig, att det ej rörde baronessan Witthahn. — Så sannt mig Gud hjälpe, var mitt enda syftemål att befria denna dam från oförtjent skam! Jag intet pris vilja låta begagna mig till något, som strider deremot. Det är rent af obegripnerna. — Har han äanu något att anföra till sitt — Jag beder mina domare, svarade Lachver, att de draga försorg derom, att fru von