Sundsvalls tidning – 29 september 1874, sida 6

l li arresten hos profossen sett och talat med Tur— Ja, svarade denne, jag har under äratal burit det vid mitt bröst, och först i förrgårs togs den från mig vid undersökningen. —Af hvem fick han denna dyrbara ring? Laehner besvarade denna fråga med största upriktighet. — Han förnekar altså icke, sade auditören därefter, att han var bekannt med högförrädaren Turkowsky? — Jag har blott en enda gång, nämligen kowsky. Jag tog emot hans updrag, som jag likväl vid den tiden ej riktigt förstod, men jag visste ej då, att han var en förrädare. Först sednare förklarade instrumentmakaren Fremds euka för mig dess betydelse, och jag sökte då utföra det, emedan jag tydligen såg, att jag därigenom skulle göra en god gerning. — Vet han icke, att han som soldat ej får emottaga updrag af någon annan än sina förmän? — Då jag fick det, var jag ännu ej soldat. — Har han någonsin hört, att man gitvit en budbärare en klenod, som har tusen kronors värde? — Jag erinrade äfven Turkowsky därom; men han svarade då, att den nu mera för honom ej hade något värde als. — Han fann Turkovsky i fängelse Anade han inte, att Turkowsky för en svår förseelse blifvit insatt därstädes? — Nej, ty jag själf befann mig där endast och allenast därför, att jag varit med om att gifva en serenad åt ea kammarjungfru hos furst Kaunitz. — Enligt hans åsigt äro altså domstolarne orättvisa. — Nej, ty listiga fiender, missförstånd och ogynsamma tilldragelser kunna bringa äfven den bäste karl i olycka. — När fick han veta, att Turkowsky var en förrädare? — För en vecka sedan. — och han bar fortfarande förrädarens ring vid sitt bröst såsom en helig relik? — Jag hade intet annat ställe att gömma honom på, då vi soldater ej få hafva några koffertar, och jag anser det opassande, att en simpel soldat bär en så dyrbar ring på fiogret. — Med denna lögnväfoad kommer han ingenstädes. Hans finesser tjena endast till att skada honom själf. Om han aflägger en öppen bekännelse: tillstänger han ej för sig benådningsvägen. — Jag begär iogen nåd, utan blott rättvisa Jag vet mig ej hafva begått någon annan förseelse än att jag med några timmars tid öfverskred min permission, cch det skulle bestämdt ej hafva händt, om jag ej fått en sömndryck. — Anser han det då ej för en för en forseelse, att han motsatte sig de civila myndigbeterna, misshandlade dem och flydde undan? — Nej, ty jag står som soldat ej under de civila myndigheterna. Mau har fasttagit wig såsom desertör, och mitt samvete fritog mig ifrån detta brott. — Hans åsigt är ytterst skef. Åfven såsom soldat måste han respektera den civila myndigheten, och det så mycket mera, som den handlade efter order af militärbefälet, hvilket anbefallt hans gripande. — Det sednare var mig obekant, och jag ansåg den militäriska äran fordra, att jag ej lät polisen föra mig till kasernen, bunden såsom en missdådare. — Har ban vid sin häktning af polisbetjenterna burit soldatrocken? — Det där är dock en solklar sak, som det ej är skäl att vidare orda om. Hans försvarssystem att kort och godt förneka alt, är ett gammalt advokatkoep, som inför krigsrätten ej skall gagna honom det ringaste. Hans hufvudförbrytelse är högförräderi, den bevisas otvetydigt af följande: — För det första är det ådagalagt. att ban känt Turkowsky och mottagit updrag af honom;